Oh no

När man är van blodprovsgivare så gör man det bara (iaf om man inte är spruträdd)
Jag tyckte det var som att gå och handla mjölk. När jag igår kom på att jag var tvungen att göra det idag kändes det annorlunda, ville dra mig ur och skita i det bara, som jag gjorde en gång tidigare när jag kände mig mer än lovligt obstinat. Men jag gick så klart dit idag. Olustig känsla #2, jag ser hon som ska sticka mig och tänker "jag vill inte att just HON ska sticka mig"....Det fick hon så klart göra, när jag gick därifrån tänkte jag "tur att man inte är spruträdd". Summa summarum, allt är lättare när man är van. Det är nog därför jag hela tiden upplevt att en del av de människor runt omkring mig mått sämre psykiskt av min sjukdomsperiod än jag själv, man blir även van att vara sjuk, det blir som att gå och köpa mjölk ;)

Jag har fått ett erbjudande att skriva en krönika i en tidning. Det känns jätte roligt, och skitläskigt. Det ska vara klart på måndag, så vad som händer i helgen är jag fullt medveten om, ångest som slutar med lättnad och en känsla av att vara tillfreds för att jag är nöjd med det jag skrivit. ( det måste sluta så, bra självpepp )
Jag ska skriva mer om det senare när det blir aktuellt :)