Jo men visst

det är underbart att bara vara frisk och bara få jobba, göra middag, kolla på TV, handla, vara trött och gå och lägga sig, ställa klockan, packa lunch och ta med sig, eller skita i det och äta ute. Vara glad, vara ledsen , vara arg, ha ångest utan att det handlar om döden, utan helt simpla skitgrejor som är oviktiga och som går över. Det är fantastiskt, jag njuter av alla dom fina sakerna som man tar för givet. Jag njuter verkligen. Jag njuter av att göra något som i min värld betyder något.
Jag har jobbat nästan en hel vecka, det var inte meningen, men det blev så för det var så roligt. Iof väldigt lugnt och jag har städat upp efter de 8 månader då jag bara varit in och rört till lite då och då, det var skönt att få det gjort och kunna börja på nytt blad. Jag är väldigt glad att vara tillbaka på jobbet, äntligen.

Eventuellt är jag lite känslig, eller ganska mycket, och jag tror det bottnar i åtta riktigt tuffa månader där allt i min kropp kämpat för livet. Nu behöver jag inte det, och jag har närmare till allt, det gäller alla känslor. Det som kan bli ett problem senare är kanske om jag inte tar tag i och går tillbaka och känner efter, och låter det vara OK att känna allt nu så här efteråt. Nu är jag frisk för alla andra, och jag känner mig frisk, men har en rätt trasig kropp och hjärna. Ska försöka ta hand om dom delarna också.
I det stora hela mår jag verkligen kanon. Jag är sjukt missnöjd med min kropp, mitt flås och mitt hår... men även det är ju givetvis småsaker i det stora hela.

Håret. Håret är en hel historia i sig... Det är rätt skönt att det kommer bli mössväder om ca 4 månader, för
då kommer jag inte att se nådig ut. Det växer som ogräs, för att använda ett uttjatat med bra uttryck. Det är bra att det  växer, men det hade varit bättre om det redan varit långt. Herregud, jag ser ut som våra marsvin i huvudet, och det kommer bara att bli värre. Jo, jag har hellre lite och helt galet hår än inget alls, men jag tror ni förstår när ni kikar på bilderna..... It´s a mess. Men eftersom det är utom all hjälp så är det inte mycket att svettas över, jag får väl bara hålla ut.

Flera av min BC väninnor har tagit sig över målsnöret eller är nära, det gör mig glad, och väldigt rörd varje gång. Det är lika skönt för varje gång någon blir klar och knallar ur den här skiten levandes!
Stora kramar till Er alla.