Men vad i helvete....

Taxotere heter en härlig liten behandlingskur man kan få när man har fått en känd och fruktad sjukdom, man kan likna det vid råttgift eller vilket gift som helst för den delen. En liten biverkan KAN vara att man tappar naglar. För att trixa till det lite och hoppas slippa det lite mera så KAN man få ha fina kalla handskar och strumpor på sig under behandlingen som gör att man skonar naglarna(behandlingen, det låter som en massage eller nått annat trevligt...) Jag hade den här fruktade sjukdomen, fick behandlingen och vantarna (men inte sockarna....) allt har gått bra, visst lite risigare kvalite på naglarna än vanligt, men annars cool.... Tills idag.

Jag har nog lite fotfobi ändå, tog av mig strumporna och den ena stortånageln har LOSSNAT???? WTF? FY FAN VA ÄCKLIGT... jag fick någon form av panik och trodde att jag skulle svimma, ringde (gissa vem?) mamma... vad ska mamma göra åt sin snart 35-åriga dotters tånagel kan man undra, men ibland hjälper det med att bara höra mammas röst ;) Fy va äckligt det är... alltså, den är inte helt loss heller... den är halvt eller 3/4 lös... helt bizzar. Ser när jag för första gången gjorde en djupdykning i fotområdet att alla naglarna ser helt knasiga ut.... dom har varit målade hela sommaren och jag har inte haft ont, så jag har inte tänkt på det, men nej, dom mår INTE bra. Jag har TAPPAT en nagel. Fy, jag trodde den risken var över, men tydligen inte. Gud.... en horribel upplevelse mitt i allt det härliga och friska livet. En lite skitsak kan man tycka, men jag kan inte rå för att jag nästan kräktes. Jag är känslig ibland....

För övrigt har jag hunnit en del saker idag. Jobbat och nog bestämt att jag ska testa att jobba 80%, jag känner mig ju som stålkvinnan just nu, kommer säkert att ångra mig både en och två gånger, ska tänka lite till, har läkarbesök den 16/8  och ska snacka lite med dom o se vad dom tycker, men det känns bra. Jag är sjukskriven 75% nu, och det är i alla fall för lite jobbande, jag orkar inte sitta hemma längre, det får vara nog med det thank you!

Var på lunch med en härlig kompis jag inte träffat sen jag blev sjuk. Vi snackade lite sjukdom och snackade i kapp oss på vad som hänt, det var kul! Sen har jag spenderat exakt 2 timmar med att leta efter mitt jävla IKEA kort för att köpa sängar... bara jag i hushållet som har en, dom andra stackarna får ligga på madrasser på golvet medan jag vältrar mig kungligt i en stor Jensen... inte OK. Har nu, efter mkt mkt om och men lyckats beställa två sängar och fyra byråer?! OJ, nu ska kläderna bort från alla utspridda ställen, ned i byråer och alla ska få sova bra. Jag kan också tillägga för er som ev är lika disträa och eller dumma som jag att man behöver inte alls IKEA kortet (och koden som jag inte har....tydligen) för att beställa hem grejor... nej, det behöver man inte, men det tog lite tid för mig att fatta det.

Efter regn kommer solsken, perfekt med gårdagens trista söndagsväder, för att vakna upp till det här! Love it.

Detta till morgonkaffet.... så in i helvete typiskt amerikanskt... (jag har amerikanska kontakter/släkt och har sett detta med egna ögon på nära håll... det finns inget ord i världen som används mer än "BACTERIA") här visar doktor "whatever her name is" hur man gör när man går på offentlig toalett... när jag ser detta undrar jag hur det är möjligt att jag fortfarande lever... 

Och LCHF som jag försöker med är ju helt jävla omöjligt. Kan någon förklara för mig varför det ska finnas socker i en grillad kyckling?? WHY?? 

Kommentarer

  1. Hej! Har följt din blogg ett bra tag eftersom jag gått igenom i princip samma resa som du. Idag fick jag min sista strålbehandling. Så "jäkla skönt"! Fast jag var väldigt glad när jag tagit mig igenom cellgiftsbehandlingen också för det var betydligt tuffare. Strålbehandlingsperioden nu juli/aug har gått så himla snabbt och nu förstår jag hur trött jag faktiskt var då även under de bättre dagarna. Nu är man ju riktigt pigg och det känns som det var väldigt länge sedan man kände sig så här "normal" även om man har lite skavanker numera. Jag har också lite problem med naglarna och det är på fingrarna.(I Malmö där jag blivit behandlad fick man inte erbjudande om några vantar el dyl) Jag har inte tappat dem helt, utan jag har mer "ömsat naglar". Tyckte att de började se lite knepiga
    ut och efter ett tag insåg att en ny nagel höll på att växa ut och ovanpå hade jag en gammal som lossnat i kanten. De gamla är inte av bästa kvalite utan går sönder och fastnar, men det är väl bara att ha tålamod tills de gamla växt bort och trillat av. Tånaglarna ser ok ut än så länge vad jag kan se, men vem vet de trillar kanske också av snart. Väntar med spänd förväntan på ögonfransar som jag verkligen saknar, börjar komma lite smått. Håret på huvudet växer desto mer, men inte tillräckligt för att jag ska känna för att slänga peruken, men längtar tills jag kan det. Har dock varit väldigt nöjd med den peruk jag lyckades få tag på, men det går ju inte att jämföra med att ha eget hår. Hoppas att det växer så det knakar nu. Har varit kul att läsa din blogg. Lycka till med naglar, hår mm.

    SvaraRadera
  2. Ja, vi har gjort samma resa kan jag läsa, det är check och bock på allt! Mina fingernaglar e inte heller dom bästa dom liksom luckras upp underifrån, svårt att förklara, men jag hoppas det blir bättre snart. SKulle dock gärna vilja behålla resten av tå naglarna också,,,,, hur nu det ska gå till...

    Skönt att du är klar! Stort grattis till dig!!!!! Kul att du läst, och lycka till med hår o prylar du med :) Jag är beredd att hålla med de flesta som säger att när håret väl tagit sig i tjocklek så växer det jättefort! Det är ett nöje :D
    KRAM

    SvaraRadera
  3. Forts. kommentar. Hörde Thomas Ledin sjunga JUST NU på TV idag. Har aldrig känts så rätt som just idag. Just nu, vill jag leva just nu....men har allt fått sig en tankeställare av den här resan, man får nog skärpa sig att leva mer just nu och inte skjuta upp en massa. Hoppas att jag ska kunna leva mer "just nu". Ser lite konstigt ut med "anonym sa". Jag är i alla fall en ensamstående mamma med 2 tonårsbarn och jag heter Mari. Så nu är jag i alla fall inte helt anonym :).Kram på dig med!

    SvaraRadera
  4. Fy fan...kan man tappa dem så här långt efteråt?? Jag förstår att du mår illa;( . Jag skulle också ringt mamma hi,hi! Hoppas det vvar en undantagsnagel som drog och att de andra stannar kvar!! Jag fick ett nagelkit av min behandl.syrra som jag använt slaviskt under hela vintern hoppas,hoppas,hoppas att jag slipper nagellossning!!! Det är härligt att jobba men det har tagit ett tag att komma in i det igen. Hjärnan väljer sina egna vägar:)) Kram till dig

    SvaraRadera
  5. Fy , det ska ju vara slut nu.. Men det här är nog sista skälvande efterverkningen ska du se. Så nu vet vi efterkommanade att vi inte ska ta ut ngn nagelglädje i förskott..

    Hoppas ialla fall det inte gör ont utan "bara" är äckligt.

    SvaraRadera
  6. Hej Marie med två tonisar! :) Ja, just nu vill jag leva, just nu!

    Kattis:Ja alltså... jag vet inte, men jag tycker det gör ont lite här och var i tårna nu :/ Förmodligen bara psykiska besvär ;) men Im afraid :( Jag har bara fixat med mina naglar på händerna, eftersom jag aldrig fick några issockar har jag fått för mig att dom naglarna skulle klara sig fint... hm...

    Karin: Inte särskilt ont... men jag vågar inte ta bort den helt, då gör det nog ont....

    SvaraRadera
  7. BBrr!! Det var lite små äckligt med naglarna, jag fick behålla mina men dom såg/ser ut som kriget.
    Nu ska inte den här jävla sjukdomen visa sitt fula tryne igen, CREA DIEM - skapa dagen, det ska jag göra. Cura, ut valeas! – "Sköt om dig" KRAM

    SvaraRadera
  8. Blä förstår att du blev äcklad. Hoppas du får behålla de andra.
    Så roligt med nya sängar. Alltid roligt med lite nytt.

    Härligt att du vill försöka jobba mycket. Tror du kommer klara det galant. :-)

    Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg