Läkarbesök

Japp, dags igen, eller, en sista gång på ett tag hoppas jag. I dag är det dax att besöka onkologen för sista gången för den här gången, sen fåre va nog för alla gånger hoppas jag (för blodproverna jag lämnade i förra veckan ska såklart visa sig vara utan anmärkning, men det tar jag bara förgivet!)
Det ska bli skönt. Har några få frågor (alltså, när får jag ett nytt bröst?) , men annars så säger jag gärna hasta la vista Radiumhemmet! Jag känner iof att jag redan har sagt adjö till det där "dödens hus"... Det är skönt. Radiumhemmet är kanske ett utav de vidrigaste ställen man måste behöva spendera tid på. Det är så påtagligt mycket död där att man blir påverkad varje gång man kliver in.
Jag är i alla fall inte rädd. Jag känner mig inte rädd alls. Inte för att något skulle kunna hända just idag (om inte blodproverna skulle vara knasiga, men då är det ju kört ändå så...) men varje jävla gång jag satt min fot där i dödens hus så har jag fått dåliga nyheter, planer som ändrats och som blivit mer än de föregående gång var, så det är inte så att Radiumhemmet direkt sprider någon glädje hos mig. För varje jäkla omgång hade jag dessutom gått upp några kilo, och jag var där var tredje vecka... det var inte skoj. Nu hoppas jag att jag ska få hoppa upp på vågen igen, så jag får en ordentlig före och efter bild på hur det verkligen står till med vikten, samma våg och ha lika mkt kläder på mig. På min egen våg här hemma ser det bra ut, men den är lite.... opålitlig. Ska även se till att passa på mäta min dotter som kom hem i går, jag vet inte vad hon fått i sig de två veckor hon varit borta, men det var inte stop & väx i alla fall. Jäklar va lång hon är...  (ja, både jag och hennes pappa ska till onkologen idag, snacka om dysfunktionellcanerfamilj.... han har lite mera omfattande prover att ta idag så det passar bättre att hon hänger med mig, hon är så van att se skalliga kärringar nu att det är safe att ha med henne i väntrummen :)
Hittade bilder i går kväll från några månader tillbaka i mitt liv. Jag känner fan inte igen mig själv alltså, va sjukt...




Här kände jag att vi gör nått kul av det hela, Peruktrix kan få vem som helst att skratta. Jag skrattar själv hysteriskt mkt åt det här, det finns roligare bilder, om jag vågar ska jag lägga upp dom, alltså peruker kan vara sjukt roliga. Här var jag och hälsade på på jobbet och ville muntra upp en kollega, lyckades helt OK ;)

Kommentarer

  1. Härligt - du har kommit till slutsamtalet alltså ! Fick höra att det kallades så igår när jag var hos onkologen och började genast drömma om att vara framme vid det !

    Ha det nu härligt med dottern och fira lite efter onken !

    Kram

    SvaraRadera
  2. Härliga bilder!! Lite kortisonpåverkad tror jag ?? Lustigt att man vänjer så snabbt vid att vara det och sedan lika snabbt att INTE vara det...Hm...vi får inte glömma bort Ida!!! Vi måste få fortsätta vara så härligt lyckliga just för att vi kommer ihåg hur det var!! Vet inte hur..

    SvaraRadera
  3. HAHA... Kattis, LITE? Halloj grodan boll... Jo, jag kommer fan aldrig att glömma helt. Jag har iof glömt nästan allt, men jag VET att det var förjävligt....det räcker ett bra tag :) Man får väl kolla på bilder... då måste man ju komma ihåg. I går tänkte jag, men det där är väl ändå inte jag? Jo.. det är det...

    Karin:Ja,det var skönt, nu är man "lössläppt" :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg