"klippa ut svärord" & "men vad i helvete"

Detta är vad människor sökt efter i sin sökmotor och hamnat på min blogg?! HAHA.... det finns en del svärord i den, förmodligen dock ingen bra förklaring på hur man klipper ut svärord.... och "men vad i helvete" är jag inte ett dugg förvånad över att sökmotorn hittat i min blogg.....
Gissa vad det mest använda sökordet för att hamna på min tidigare blogg var? Just det.... BRÖST. Bröst verkar intressera många....
Uppenbarligen intresserade jag mig också för dem eftersom jag bestämde mig för att "fixa" dom för några år sen. Tänkte på det här om dagen igen, vilka bortkastade jävla pengar det var då.... iof sitter ju arbetet och  materialet kvar, men... ja, det är inte riktigt samma sak att ha 1,5 bröst som att ha två.
Snackade lite med min läkare om när det kan vara dax att lösa problemet, men hon sa typ " ja det ser ju så fint ut så de gör nog bara en bröstvårta på plastiken".... what? Ursäkta mig, men ska jag bara ha ett och ett halvt bröst så kunde jag inte bry mig mindre om bröstvårtan på ena sidan? Jag måste väl för fan få ett som är i samma storlek som det andra? .... Jag valde dock att låta det passera, det är ändå ett år kvar tills det blir aktuellt hur som helst....
Konstigt.... jag bryr mig verkligen inte särskilt mkt om att jag förlorat ett bröst. Det kanske man kan tro att jag borde... men nej, jag bryr mig inte. Värre saker har hänt ;) Det här med håret var värre på nått mysko sätt.

Svårt att hålla sig borta från cancerrelaterat snack. Sorry. På min dotters skolavslutning kom en av mammorna i en annan klass ut från klassrummet precis när jag kom in, hon hade en piccline synlig på armen. Men hon hade sitt hår kvar. Jag hann tänka att kanske får man picclines för annat också.... mötte henne idag igen, allt hennes fina röda hår var borta och istället satt en stor keps där på huvudet. Sådana möten får mig att må dåligt, när dom bara dyker upp och helt plötsligt bara är där. Jag blir ledsen för hennes skull, och hennes familj. Hoppas hon blir frisk. Min kollega har en nära vän som också drabbats.... det är så himla vidrigt. Det är massor med unga kvinnor som drabbas nu...  Jag vill inte att NÅGON ska behöva få den här jävla sjukdomen, inte någon. Jag hatar skiten. Ett bra exempel på hur knasig min hjärna är pga av cellgifterna. Idag skulle jag säga " men då tar ju pengarna slut " men istället sa jag "men då tar ju pengarna trasigt"... .sen kände jag att jag sagt nått knas... och det bekräftades. Just ord är krångligt ibland, jag tappar ord och kan inte komma de ord jag vill säga ofta. Det är inget jätteproblem, men irriterande. Annars tycker jag att hjärnan har hämtat sig lite, har inte känt mig särskilt förvirrad och trög sista veckan som jag gjorde de första veckorna jag jobbade.

Nu är det dax att ta sig an de tre byråerna som är byggsatser från IKEA kvar, en står så fin och väntar på att bli fylld med kläder, men tre kvar alltså.



Kommentarer

  1. Avslöjad.. det var jag som sökte på "klippa ut svärord".. Ha ha ha - undrar vem som söker sånt ?? Hur ser du förresten vad folk sökt på ?

    Jag undrar också hur det ska bli att börja jobba igen, känner ju att hjärnan inte är riktigt med, den har varvat ned ordentligt och har känt av samma sak att orden inte riktigt infinner sig, särskilt inte när jag pratat mycket och är lite trött.. Men det blir väl bättre..

    Ha det gott !

    SvaraRadera
  2. Såg nu under statistik vilka sökord som använts.. Inga lika spejsade för min lilla blog..

    SvaraRadera
  3. Då är det inte bara jag som har en hjärna som inte kopplar riktigt ännu (;

    Klart man vill ha TVÅ bröst (och helst snygga ,med!)

    Trevlig helg!
    Kram Anna B

    SvaraRadera
  4. Karin: Ja va fasen är det för dåre som söker på sånt?! Hehehe... du uppenbarligen. Visst e det lite kul att man kan se. Kanske bra att man inte kan se VEM det är dock ;)
    Karin, du e ju full med gifter i detta nu, så att du blir trött av prat måste ändå vara fullt naturligt! Jag tycker faktiskt att jag blir bättre och bättre, men de första veckorna började jag undra... jag ringde tom min läkare, och när hon sa att man blir bättre men kanske inte helt bra, man kan ha sk cytohjärna resten av livet, så kändes det sådär.... men man kan nog inte tro att man ska gå ur det här helt utan komplikationer. Att få cellgifter är nog tuffare för kroppen än vad jag fattat....

    Anna: Nä, det är inte bara din hjärna :)

    KRAM TILL ER TJEJOR!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg