Ögonbryn

Det e lugnt! Jag har pratat med min kontaktsjuksköterska (som också berättade att det stod i min journal från sista konferensen att onkologerna tagit beslutet att det är olämpligt att behandla mig mig totalblockeraren!!! JIPPIE!!! Fy fan va skönt.... faran e över TUT TUT)
Var va jag mitt i glädjen...jo, ögonbrynen! Hon verkade iof inte så himla insatt, utan sa typ "det är väl efterdyningarna, du tappar ju naglarna nu, det är lite samma med håret"... Jag tänkte, hell no, håret ska fan inte trilla av, men då lugnade en vän mig som haft trubbel med fransarna och som trodde att det kanske berodde på herceptinet, som också frågat och fått svar att det (typ nått i denna stil) håret växer i olika faseer eller cykler, och beroende på när man fick tillbaka det så kan det tappas igen, men det kommer tillbaka, och håret på huvudet ramlar icke av! Det räckte för mig, jag är lugn nu, måla dit brynen är man ju en stjärna på.... även om det är lättare när det är helt kalt än lite hår i vägen ;) Jag ser framemot en ny tjock matta av ögonbryn (och håller tummarna som fan att jag får behålla fransarna, för dom tyckte jag det var jobbigt att både vara utan och när de växte upp....ni som följt mig minns väl the evil eye effect, och det ena ögat har fortfarande inte hämtat sig till 100%.... det har fortfarande efterdyningar av dom största vaglarna i världshistorien... jag vill inte ha sådana igen.
Känns som om håret på huvudet slutat växa, men det gör inget, jag har iaf hår, thank god.

Någon som testat Wordfeud appen på mobilen? MAN it´s addictive ! Så jäkla skönt tidsfördriv (eftersom man alltid har massa tid att slå ihjäl när man jobbar och hämtar barn och lagar mat och tvättar och städar och.... ja ni fattar... de sekundrarna mellan allt smått så har man tid att tänka på ord.. ;)

Igår träffade jag en kvinna som börjar med cellgifter på måndag. Det gick bättre än jag trodde, jag var lite
rädd att jag skulle bli gråtig, men hon hade en sådan underbar styrka någonstans och var så superskön så jag bara satt och tänkte, hon fixar det här, det är inga problem. Visst, säkert kommer det bli den värsta tiden i livet, men hennes inställning tycker jag liknade min, och nu efteråt så förstår jag på nått sätt varför det gått så bra. Man får inte sluta kämpa, inte ge upp, måste komma igen efter dom där gångerna när man
blivit tryckt i botten och fasthållen där. En del har det i sig, en del inte. Hon har det. Det kommer gå bra, och det känns så skönt. Jag har en bra känsla att hon kommer bli frisk och pigg igen!

Det är helt underbart ute, bara 10 grader och sol, luktar höst och är så vackert, så så vackert. Jag längtar efter att komma ut :) Idag ska jag äta lunch med min Linda på NK, ser fram emot det, det var länge sen vi sågs, så konstigt, finns nästan ingen tid längre, tydligen jobbar vi båda nu för tiden (JIHO) Vilken dag det här kommer att bli?? Sen ska jag cykla hem från jobbet, och jag ska verkligen försöka att ta den lugnt. Något händer när jag sätter mig på cykeln... jag går banans ... jag blir helt aggressiv och cyklar som en dåre. Och jag hatar det, jag chansar överallt och bara cyklar, en sådan som bilister HATAR, jag vill inte vara sådan, men bettan gör mig sådan, jag måste tämja henne. Och det ska ske på vägen hem idag... lugnt och sansat ska vi ta oss från Solna till Vällingby (vore skönt om jag kan slå 28 minuter idag;)

Kram till alla alla, ha en fin dag :)

Håret in progress: Just nu är jag i tunga hjälm mode... det ser ut som jag har en hjälm på mig. Det är en frustrerande längd. Folk envisas med att tycka det är så fint och passar mig så bra, jag har så svårt att tro på det. Jag trivs inte
i denna frisyr, men jag är fortfarande enormt lycklig över att ha hår på huvudet. Tummen upp för det. Och som alla så envist påpekade när man låg svullen som gris och såg ut som en död gubbe på långvården, det växer ut... dom hade faktiskt rätt, skiten växer ju faktiskt ut :D