Jag har fått en kram :)

Kan man hjälpa någon på något sätt när det kommer till det här med cancer (som man kan bli riktigt trött på... och det vore fint om skiten kunde stoppas omgående...) så gör man det. Det jag kan göra är att berätta min historia, och hoppas att någon som kanske blivit drabbad kan finna styrka i min berättelse. Jag har fått en del frågor från olika håll av människor som vill lämna ut min berättelse på sin kanal, och det är jätte roligt. Som sagt, kan man hjälpa en endaste person på något sätt, mentalt, så är det värt att lägga ut sitt elände helt öppet.
Jag har fått en kram för att jag har gjort det, och bara det är värt besväret ;) 

När jag just fått veta att jag blivit sjuk så erbjöd sig min vän Britta att ordna en sammankomst med hennes kompis som gått igenom samma sak något år tidigare. Jag tycker det var lite konstigt och lite läskigt, jag kände mig inte sjuk,  men visade sig vara riktigt uttömmande och välbehövligt. Det var ett mycket känslosamt möte, och värt massor för mig. Det var inte den lättaste uppgiften för kvinnan jag träffade heller, det väckte så klart känslor hos henne som kanske inte var så bekväma, men hon gjorde det för mig, för min skull, och det är fint. Sådan vill jag också vara.

I oktober måste alla gå in på ett apotek och hämta deras gratistidning, det är bröstcancer månaden och vem vet, kanske hittar ni något i tidningen ni känner igen :D