Birthdayparty and music
Thats what it´s all about, party and music. Nä, men nästan...
Nu är det klart, dottern har äntligen fyllt år, och kalaset är avklarat. Lika härligt som det är att se henne lycklig och förväntansfull inför dagen D, så är det skönt när det är över. Kalas i alla ära, men det är... jobbigt för mina mamma öron. Det var ett supermysigt kalas i går, H blev väldigt nöjd, då är jag nöjd.
Dagen började med en suprise, Moa tog med sig H till leksaksmuseet och där fick hon välja vad hon ville ha, det var mkt lyckat, hon var så glad och uppåt när hon kom hem, stort att få hänga med moster Moa också.
Moa ska förresten dra till Australien i Januari?! WOW... även om vi kommer att sakna vår sambo så är det ju helt rätt att åka. Tänk om man fick vara 21 igen... inte ha något att sitta fast i och bara göra det man faktiskt vill. UNDERBART. Jag skulle så klart inte vilja byta bort det jag har mot att vara 21.. , men visst är det rätt att bara dra! Jag vet inte hur länge hon tänkt vara borta, det visar sig. Lägenheten får klara sig med två blondiner från och med Januari.
I treated my self i helgen. Köpte ett musiksystem som jag blev tipsad om, och HERREGUD vilken pryl. Jag blir helt hög. Det skulle ta för mkt plats att dra det nu, men för er som är intresserade, kika in på www.sonos.com och sukta! Jag är fortfarande helt till mig. Nu vill jag bara utöka det...skulle behöva vinna lite på lotto bara, it adds up so to say. Det tog lite tid att lösa ut mig från butiken bara... säljaren slutade aldrig prata, och han slutade aldrig förklara, tillslut sa han "jag skulle kunna visa dig massor, men det verkar som om du vill komma i väg". Det ville jag.....
I morgon är det dax för skolan att sätta igång igen. Då är allt tillbaka till det normala, förutom att jag bara jobbar 75%, men det kommer ju att lösa sig så småningom också. Denna vecka som kommer ska jag få veta om jag ska ta ytterligare hormonblockerare, det känns lite tungt och håller tummarna för att alla onkologer röstar emot. Har dom sagt "behövs inte", så litar jag på det.
Har anmält mig till ett lopp, 1 mil... jag vet inte riktigt varför, eller ens om det är möjligt för mig, men kunde jag springa 5 ska min kropp väl klara 10km.... jag ska försöka peppa mig själv att träna lite inför detta. Jag skulle så gärna vilja komma in i gamla vanor när jag helt utan att tänka bara drog på mig löpargrejorna och sprang, nu känns det så satans trögt och tråkigt :(
Så här fint var det när jag var ute och gick här om kvällen, helt underbart, vacker höstkväll. Kanske kan den här bilden motivera mig att springa en sväng ikväll. Man kan ju stanna till och ta in den här bilden om den är där på udden när jag passerar.
Fick ett intressant telefonsamtal i går kväll. Det var längesen jag pratade med någon och blev så djup och funderade på hur saker och ting verkligen ligger till, länge sen jag tillät mig själv fundera på vad jag tycker och känner om olika relationer. Det var intressant och roligt. Fick mig att fundera på hur man värderar nya bekantskaper, och gamla, och vad man vill ha ut av mötet med människor. Aaaa, djupt va? Haha... nyttigt för mig som helst skämtar bort allt. Jag är inte alls duktig på att vara helt ärlig, men en del människor kan locka fram den sidan också, det är både obehagligt och intressant och flummigt. Jag vet oftast faktiskt inte riktigt vad jag tycker när jag börjar fundera ;)
När jag pratar med människor som vet att jag varit lite småsjuk ett tag men vi inte har talats vid på länge så är de ofta väldigt försiktiga, dom vill fråga om sjukdomen men är rädda att det ska vara jobbigt. Jag tycker verkligen inte att det är jobbigt, inte alls. Det är liksom bakom mig, och det är en tid som redan har passerat. Jag har inga problem med att prata om det. Det som fortfarande är lite mysko är att det är som att de månaderna inte har varit, jag måste ha varit konstant påverkad, som att vara småfull i flera månader, jag minns nästan ingenting. Jag påstod igår när min mamma var här att hon aldrig har sovit över hos mig, hon hävdade vänligen men bestämt att hon aldrig sovit borta så många gånger som de senaste månaderna när hon varit här och tagit hand om mig. Jag hade alltså helt glömt bort/förträngt ? att det har hänt och att hon hängt hos mig väldigt mycket. Det måste vara gifterna som suddat bort minnet. Jag minns det ju när hon sa det, men... nej, detaljer är borta, det finns bara ett övergripande minne...
Nu är det klart, dottern har äntligen fyllt år, och kalaset är avklarat. Lika härligt som det är att se henne lycklig och förväntansfull inför dagen D, så är det skönt när det är över. Kalas i alla ära, men det är... jobbigt för mina mamma öron. Det var ett supermysigt kalas i går, H blev väldigt nöjd, då är jag nöjd.
Dagen började med en suprise, Moa tog med sig H till leksaksmuseet och där fick hon välja vad hon ville ha, det var mkt lyckat, hon var så glad och uppåt när hon kom hem, stort att få hänga med moster Moa också.
Moa ska förresten dra till Australien i Januari?! WOW... även om vi kommer att sakna vår sambo så är det ju helt rätt att åka. Tänk om man fick vara 21 igen... inte ha något att sitta fast i och bara göra det man faktiskt vill. UNDERBART. Jag skulle så klart inte vilja byta bort det jag har mot att vara 21.. , men visst är det rätt att bara dra! Jag vet inte hur länge hon tänkt vara borta, det visar sig. Lägenheten får klara sig med två blondiner från och med Januari.
I treated my self i helgen. Köpte ett musiksystem som jag blev tipsad om, och HERREGUD vilken pryl. Jag blir helt hög. Det skulle ta för mkt plats att dra det nu, men för er som är intresserade, kika in på www.sonos.com och sukta! Jag är fortfarande helt till mig. Nu vill jag bara utöka det...skulle behöva vinna lite på lotto bara, it adds up so to say. Det tog lite tid att lösa ut mig från butiken bara... säljaren slutade aldrig prata, och han slutade aldrig förklara, tillslut sa han "jag skulle kunna visa dig massor, men det verkar som om du vill komma i väg". Det ville jag.....
I morgon är det dax för skolan att sätta igång igen. Då är allt tillbaka till det normala, förutom att jag bara jobbar 75%, men det kommer ju att lösa sig så småningom också. Denna vecka som kommer ska jag få veta om jag ska ta ytterligare hormonblockerare, det känns lite tungt och håller tummarna för att alla onkologer röstar emot. Har dom sagt "behövs inte", så litar jag på det.
Har anmält mig till ett lopp, 1 mil... jag vet inte riktigt varför, eller ens om det är möjligt för mig, men kunde jag springa 5 ska min kropp väl klara 10km.... jag ska försöka peppa mig själv att träna lite inför detta. Jag skulle så gärna vilja komma in i gamla vanor när jag helt utan att tänka bara drog på mig löpargrejorna och sprang, nu känns det så satans trögt och tråkigt :(
Så här fint var det när jag var ute och gick här om kvällen, helt underbart, vacker höstkväll. Kanske kan den här bilden motivera mig att springa en sväng ikväll. Man kan ju stanna till och ta in den här bilden om den är där på udden när jag passerar.
När jag pratar med människor som vet att jag varit lite småsjuk ett tag men vi inte har talats vid på länge så är de ofta väldigt försiktiga, dom vill fråga om sjukdomen men är rädda att det ska vara jobbigt. Jag tycker verkligen inte att det är jobbigt, inte alls. Det är liksom bakom mig, och det är en tid som redan har passerat. Jag har inga problem med att prata om det. Det som fortfarande är lite mysko är att det är som att de månaderna inte har varit, jag måste ha varit konstant påverkad, som att vara småfull i flera månader, jag minns nästan ingenting. Jag påstod igår när min mamma var här att hon aldrig har sovit över hos mig, hon hävdade vänligen men bestämt att hon aldrig sovit borta så många gånger som de senaste månaderna när hon varit här och tagit hand om mig. Jag hade alltså helt glömt bort/förträngt ? att det har hänt och att hon hängt hos mig väldigt mycket. Det måste vara gifterna som suddat bort minnet. Jag minns det ju när hon sa det, men... nej, detaljer är borta, det finns bara ett övergripande minne...
 |
| 7 ljus, ser bra ut. 35, not so good, blir inga ljus på min tårta i September. |
Vilken smaskig tårta och tjusigt tårtfat med !
SvaraRaderaJag har ju inte kommit lika långt som du i behandlingarna men jag börjar uppleva samma fenomen.. minns inte riktigt hur det var för några månader sen och ärligt talat så gör det inget. Jag längtar framåt istället och börjar så smått fundera på när jag ska börja jobba igen.
Lycka till med träningen !