Glömmer

Äh.... jag glömde ju hälfen av frågorna till läkaren. Bland annat varför min hjärna är i nått sleepingmode fortfarande, eller slowmode eller vad man ska kalla det för. Det är lite surt och känns helt klart som ett hinder. Vi pratade om sjukskrivning och hon försökte övertyga mig om att jag inte ännu kan vara återhämtad, det tar lång tid, men vi möttes på halva vägen, jag blev glad och hon blev glad ;) Allt annat ser bara fint ut, dock får jag vänta ett år innan det blir snack om en ny ratt, så jag behöver väl inte fundera så mycket på det, för övrigt är det mammografi och ultraljud som gäller en gång per år, thats it.

En liten utsvävning var väl (det här händer som sagt varje gång jag entrar den där jävla cancervillan) att de kikat på min tumör igen och kanske kommit fram till att jag behöver en totalblockerare, det är inte positivt i min värld, det betyder i så fall att jag helt blir av med östrogen och måste få några sprutor lite då och då, och de insatta förstår kanske vilka biverkningar det kan ge. Känns surt, men det är inte helt bestämt, jag har en ganska liten risk för återfall vilket då inte talar för en totalblockerare, men min tumör växte monstersnabbt av östrogenet och det ökar risken för återfall, därför kanske de kommer fram till på konferens att jag ska ta den totala blockeraren, får jag veta nästa vecka. Normalt sett ger man inte detta till kvinnor som inte redan är i klimakteriet, och det är jag ju inte ens i närheten av...
Tamoxifen snackade vi lite om... hon sa att den vanligaste biverkan var just den jag märkt av tydligast att stubinen kan bli väldigt kort. Jag känner mig inte alls argare eller surare men när jag väl blir arg blir jag helt hysteriskt arg, och det har jag inte direkt känt förut, det är nytt och jobbigt. Jag får helt enkelt låta bli att lacka till överhuvudtaget, hålla mig undan situationer där det kan hetta till, låsa in mig... bli enstöring... oj, nu gick jag lite långt kanske ;) Jag kan kanske känna att mitt tålamod inte alls är vad det var, jag har förändrats från att vara en peoplepleaser till motsatsen, jag säger helt plötsligt vad jag tycker rakt ut och orkar inte riktigt bry mig om konsekvenserna. Ganska obehagligt, men man får väl försöka leva med det och komma runt problemet, det är ju bara fyra år och 10 månader kvar tills jag ska sluta äta skiten.... hrm. Jag ska fortsätta njuta av att vara frisk, lite skavanker och utsvävningar är småsaker i sammanhanget. Nu e det bara att vara glad för livet. Det känner jag varje dag, minst en gång tänker jag att jag är så så glad för att jag är frisk! Gud, för fan, var glada att ni e friska ni som är det, och ni som inte är det, kämpa vidare, det kommer bättre dagar. 
Holly har klippt sig idag, jätte mycket, minst 2 decimeter. Hon fick själv välja hur mycket hon skulle klippa och hon blev jätte nöjd själv. Vi har en mysdag, det var vi värda. Det är helt sjukt hur trött jag blir av ett kort litet besök till läkaren, det tar musten ur mig, slår aldrig fel, men nu ska det förhoppningsvis dröja innan jag behöver besöka ett sjukhus igen :D YAY.