Härliga tider

Nu har jag en bra känsla, lika bra att ta tillfället i akt och skriva medan det är så ;) Nä, det är så rätt ofta, men det har varit lite småkrackigt ett tag, inte för egen del, men när sorg drabbar andra nära vänner så ligger även det och lurar på axel hur man än vrider sig.

Idag är det 7+, solen skiner in genom fönstret, och jag älskar det. Har kommit på några riktiga ljuspunkter runt julen! Skinkmacka med senap till morgonkaffet, underbart! Mormors jitterbugg (stavas säkert på nått annat sätt, men det är iaf en underbar kaka gjord på mördeg och maräng) som avslutning på frukosten. Lite ångest att dra i sig en sån där en måndag morgon, men va fan.....
Kommer osökt in på att jag fick sug efter att röra på mig på Julafton, så jag
hängde på min svåger ut och sprang. Det var sjukt jobbigt och han pratade hela vägen, jag gjorde mitt bästa, blev
helt färdig, ont i hela kroppen idag, men väldigt nöjd och glad. Det var så skönt att bara känna känslan "vill röra på mig", som jag väntat....
Hoppas det håller i sig, men nu måste jag även om det känns dåligt. Mitt flås är sämre än på måååånga år.
Jag har väl accepterat det, men blir irriterad så fort jag blir andfådd, det är grymt jobbigt att röra på sig när man blir helt färdig efter fem minuter, nu förstår jag att en del har svårt att komma igång, det kan ju ta tid också...

Nu kan det få bli 2012, mitt första mission (förutom att börja jobba heltid) blir att ta reda på hur fan jag får ut cancerbomberna i min kropp och får in nått mindre cancerogent. Men innan det ska jag åka på kickoff med jobbet tre dygn till Sälen, det bli skoj med all sannolikhet.