Ett "medium" återbesök

Det var mitt i mellan bra och ganska mycket anus. Jag hatar verkligen det där stället. Jag blir lite illamående när jag kommer in, äcklad av sjuka människor, irriterad på fula peruker och kala skallar, arg på långsamma rulatorpuschers.... jag mår inte bra på radiumhemmet. Det stod klart idag när jag skulle fördriva tiden där mellan blodprovstagningen och besöket hos onkologen. Och som alla andra jävla gånger så fick jag inte några sköna vibbar från onkologen. Eksem, ja, det är nog tamoxifenet, smörj gärna! Va?! Ska man SMÖRJA eksem?? ... Nej så sa jag inte, jag sa... jaha... med då förstår jag varför jag helt plötsligt fått eksem på äldre dar. ... och så höll vi på så där, jag frågade, hon svarade och jag visste redan vad hon skulle svara, jag har liksom facit redan på alla frågor.
Du ska få en tid för ultraljud och mammografi också, det börjar bli dax, om en månad eller så. Jippie tänker jag, det är ju det jag längtat efter. Fick som vanligt klä av mig, hon kände, och sen ska man klä på sig. Men... hon kände... och kände, tog på sig plasthandske och kände igen, tog av handsken och kände, tog på handsken och kände.... hon höll på så i tio minuter minst, när hon började känna på min hals svartnade det nästan för mig.... jag kände hur jag började svettas och kände mig snurrig. Sen sa hon "du är så smal, så man känner precis allt, det är därför det tar tid".... sen kände hon igen... gick till datorn, läste i min journal, mumlade för sig själv "dom tog bort 5 lymfkörtlar, alla friska...jaha..mmm...." fortsatte känna (med känna kan jag tala om att man kan med våld trycka upp en hel hand låååångt upp i armhålan, så långt att ni kan inte ens föreställa er. Jag har fortfarande ont i armhålan och överdelen av armen) sen sa hon "jag tror vi ska få en tid för mammografi och ultraljud nästa vecka i stället, jag vet inte vad jag känner,
men det är som små kuddar"... ja, och där någonstans blev återbesöket anus.

Nej, jag tror inte jag har en spridning, nej jag är inte rädd för jag tror inte samtidigt som jag fick en nära döden upplevelse när hon höll på minut in och minut ut utan att säga ett skit... det är svårt att inte tänka på det. Jag har haft mardrömmar om det här, flera gånger de senaste veckorna, och så sent som i går kväll sa jag till min kompis att jag har en dålig känsla. Nu hoppas jag att jag att min känsla återigen är helt jävla fel (eftersom jag brukar känna fel...) och att ultraljudet visar en massa fin ärrbildning och prylar, inte nått annat.

Nu har det börjat snöa också, det är ju toppen (not)