Ler fortfarande utanpå

Åh fy... jag mår illa nu. Har inte ens fått behandling. Snackat lite med syrror på avdelningen för bröst och sarkom. .. fantastiskt. Dom gör verkligen så gott dom kan, men jag fattar inte och jag har inget tålamod. Jag får ingen förklaring till varför det ska göras en CT av thorax igen, varför den ska göras innan behandlingarna är avslutade, varför det inte räcker med ultraljudet. På ultraljudet ser man bara axillen (armhålan).. ja? "Dom vill se hela bröstet"...

Det är sådant här som JAG vill veta, varför vill dom se hela bröstet, vad ska ha hänt med mitt bröst de senaste två månaderna? Varför vill ni se hela bröstet? "För man ser tumörena mer exakt"... Och tumörena sitter i axillen. Ok...men...

Ja. Well.. jag lär inte få några svar. Dom jobbar bäst dom kan får vi hoppas, jag fattar ändå inte vad dom håller på med.

jag skiter i det här nu.. jag blir bara förvirrad och nere, jag skiter i vad dom gör, mitt öde ligger i deras händer oavsett om jag fattar eller inte, jag kan bara be till nått att dom verkligen bryr sig om vad dom gör, och att dom vet vad dom gör...

... Jag har målat varje kväll i ett par dagar, producerat som förr i tiden. .. härligt med flow. Men nu är det the D day i morgon och det härliga dagarna är över.

Jag har mått bra i nästan 1, 5 vecka, men jag är låg, livslusten har börjat svikta nu, den kom tillbaka lite mellan turerna första gången, nu sitter det långt inne och kommer kanske åter när detta är över.

Jag ler utanpå men känner inget leende inuti.