HAPPY WEEK

Min första promenad på 2 veckor. Det är vår i luften.
Ja. Plötsligt händer det. Idag är det tisdag och en vecka kvar till meltdown #4. IDAG mår jag bra. Trots en jävla förkylning från hell som innefattar snor, host och lite lätt varm panna så mår jag bra idag. Känner inget konstigt idag, ingenting. Jag har försökt promenera i dagarna som varit, jag har varit på teater, lämnat lite blod och så, men jag har inte varit på topp. Teatern var jätterolig säkert, men min hjärna hängde inte med och jag tappade tråden heltiden... känner väl igen det från tidigare omgång, när det helt enkelt inte går att få ordning på huvudet hur mycket man än koncentrerar sig. Egentligen var det inte mitt smartaste drag, jag har inte träffat folk alls förutom min dotter, som är frisk och jag har blivit sjuk så kanske att jag skulle vara lite försiktigare med folksamlingar. ..

På söndag har jag en viktig dejt. Jag ska pärla "fuck cancer" armband i sällskap med min "cancerkompis"(ogillar att använda det uttrycket, men det är ändå en av de få positiva saker cancerhelvetet fört med sig) som jag kom i kontakt med via bloggen för lite mer än fem år sen. Vi blev vänner och hon är en av de roligast människor jag vet. Jag önskar att vi kunde träffas och ta ett ordentligt kik på stan men jag ser framemot att bara få skratta och hoppas hamna i solen på en uteservering efter pärlning. Jag föreslår att vi tar ett ordentligt glas skumpa och firar hennes fem friska år. Dom här fem åren är verkligen en stor grej för oss tjejer som gått igenom det här. Inte för att det gör oss odödliga men för att det från fem år ändå sänker procenten avsevärt av de so får återfall, fem år är en stor grej. Punkt Slut.

Nu till det fantastiska... det ska bli 18 GRADER IDAG!!! :D  Nu är våren här, den är verkligen det?!! Den är här nu, jag är så glad.
Onkologen sköt upp vårt möte i går till i morgon, det gjorde ingenting, jag fick mera tid att läsa och leta efter info på min behandling. Hittar bara en studie, den är gjord på endast 31 kvinnor med trippelnegativ cancer, det jag lärt mig som ingen berättat tidigare trots ganska många besök på ärftlighetsavdelningen (som förövrigt ekar med sin frånvaro...) är att BRCA1 i de flesta fall visar en cancer som liknar trippelnegativ cancer. Vad jag vet har jag inte trippelnegativ, eftersom jag både har östrogen, progesteron, samt HER2, och trippelnegativ saknar dessa.
Men sen är det ju denna andra cliffhanger också... vem vet om det är genen som orsakat min cancer, och inte bara "slumpen"? Sug på den... Allt är en gissningslek... jag vet inte, onkologerna vet inte.

Skit samma , JAG MÅR BRA IDAG. IDAG ÄR EN UNDERBAR DAG

Här poserar jag i en ny stass
som kom från staterna i veckan
WonderWoman PJ och strumpor
TACK KARIN <3 br="" en="" ivetvis="" med="" nbsp="">redvine gotta i munnen. Karin, jag
har ätit upp hela påsen 1.5 kg)


Har ingen inspiration att måla... synd. Det här är vad
jag fått ihop på senaste tiden. 
Längtar efter att vilja ta ett glas vin.... av:Ida Wilson

Min kille Ivar är nöjd med att jag spenderar mycket tid i sängen på dagarna.

Hade härligt sällskap på behandlingen för en vecka sen.

Får sjuka finn-epedemier, det bara blommar upp gigantiska finnar några dagar efter behandling,  i ansiktet, på bröstet och ryggen samt hela hårbotten. Dom gör verkligen ont. 

Håret sitter kvar.... klämmer fram ett leende så alla förstår hur jävla lycklig jag är.... 

120x150 min första stora tavla. 

Kommentarer

  1. Hej,
    Jag har velat att skriva ganska länge men alltid tvekat, mest för att jag inte är direkt så bra på att uttrycka mina känslor...jag är glad att du och de andra bloggare med cancer finns...jag tror att jag har läst allas ...Jag heter Gule(37år) och bor i Tyskland sedan ca 2 år tillbaka...jag och min sambo har öppnat en fin liten bistro i en liten by som går super bra...vi hade ett normalt liv med sina upp och nedgångar ....vad jag saknar de dagarna ...
    Första februari i år fick jag min cancer diagnos...först fattade jag ingenting sen blev jag arg ...för jag trodde att det hela handlade om god artiga snabbväxande knölar som bör opereras bort ...( har fyra gånger blivit opererad pga dessa snälla knölar när jag var 22 och 23 år)...sen blev jag ledsen för att jag blev "sjuk".....inte för att jag har cancer ....än idag känner jag inte mig inte som cancer sjuk utan bara sjuk ...konstig känsla som är svårt att klä i ord ...tills sist kom rädslan och ångesten ...för jag har inte bara bröstcancer utan trippelnegativ (her2 negativ)....det värsta sorten som har sämsta överlevnadsprognosen med begränsade behandlingsmetoder som saknar mirakel mediciner för att minska återfall.....jag har läst allt som finns i internet , tagit kontakt med många onkologer, forskare både i Sverige och här i Tyskland...jag tror att nu är jag nästan lika kunnig som onkologerna :)....det har hänt att min onkolog inte kände till vissa studier ...!!!!tycker att lite konstig ...vad jag har förstått det enda jag kan göra hoppas och hålla tummarna uppe....så klart får jag gå igenom hela behandlingen med sina äckliga biverkningar .....
    i måndags fick jag min sista kur ...efter tredje kuren hade jag en kontroll som visade att mina tumörer hade halverats ...nu på måndag har jag en till , då vet vi om mina fiender finns kvar i min kropp...om en månad är det dags för operation ...eftersom jag har BRCA1 mutation så har jag bestämt mig för att ta bort bägge brösten och äggstockarna ....lymfkörtlarna i vänstra armhålan skall också helt plockas bort...vad jag har skrivit fladdrande och långt känner jag ...nu orkar inte ge dig mer huvudvärk...
    Gule
    och kram ....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Gule! Jag förstår precis dina känslor... vi går nog igenom samma känslor även om man ibland får dom i olika kapitel längst vägen. .. sjuk, inte sjuk, cancer? inte cancer, bara sjuk, frisk.. osv osv osv.

      Får jag fråga vad du får för behandling? Jag får nu en behandling som mest används på kvinnor som har trippelnegativ bc för att den visat goda resultat på kvinnor med BRCA1 även om de inte har trippelnegativ.

      Du är inte ensam. Hör gärna av dig och berätta hur det såg ut på kollen. Jag väntar på att få göra mitt första ultraljud, det ska göras nu. Jag kan känna min tumör och den är liten nu om man jämför med när jag hittade den. Jag håller alla tummar för dig!! Jag vet att det är tråkigare överlevnadsstatistik för din typ av cancer, men det man måste ju verkligen tro att det kan gå bra! Jag hejar på dig allt vad jag kan!! Jag har redan plockat bort båda brösten, och så fort jag är färdig med detta ska jag ta bort äggstockarna, det var det jag tänkt göra i år, men då kom den här jävla skiten i vägen...
      Massa kramar
      Ps, du gav mig ingen huvudvärk :)

      Radera
  2. Hej igen ,
    Vad kul att du skrev....jag har aldrig känt mig cancersjuk ...det gör jag fortfarande inte...jag hoppas att det går bra för dig , håller tummarna för dig ...trött är jag just nu .....susar i öronen ...
    ETC behandling som består av 6 cyklar....här kommer medicin listan ...

    ETC schema : 3xEpirubicin 150mg/kvm ...sen 3x Paclitaxel 225 mg/kvm ....sen 3x Cyclopsphamid 2500mg/kvm

    första 2 kurerna : Epirubicin : Alopezie, Paravasat, Kardiotoxizität , max Summadosen (Epirubicin) 1000mg/kvm

    andra 2 kurerna : Paclitaxel : Hämatotoxizität

    sista 2 kurerna : Cyclophosphamid : Zystitis ,Hämaturie

    Jag är väldigt noga med att vad jag får i mig ....ifrågasätter allt ...frågar nog lite för mycket:)....men det är min kropp ....jag kanske inte kan rå över vad som händer med den nu men jag kan kontrollera vissa saker:)lite kontrollfreak :)
    massor med kramar...
    Gule ....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är inte Alvedon det här, det ska gudarna veta... Jag känner igen det där med att vara ett kontrollfreak ... :) Nej, man kan inte riktigt kontrollera allt, men som du skriver, det är skönt att känna att man har koll på vad det är som går in och hur det verkar och påverkar. Vi håller tummarna för oss!! KRAM

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg