Allting är relativt

Ok... "Allting är relativt" är mitt absolut mest använda uttryck. Jag tycker det beskriver det mesta och är jämt användbart. Det jag tycker är hemskt tycker du är ingenting... det jag tycker är härligt tycker du är vidrigt... det är relativt, vi gillar olika, vi tycker olika, vi upplever samma händelse på helt olika sätt.

I denna relativa värld så säger jag nu att jag mår bra! Jättebra om man jämför med förra veckan. Men jag mår dåligt om jag ska jämföra med en fredag för 4 månader sen.
Relativt.

Mår inte jätteilla, jag mår mest bara illa när jag äter, det är lite konstigt, det är som att magsäcken är för liten, eller kanske då att jag helt enkelt äter för mycket, jag blir "full" direkt och mår illa. Det stoppar såklart inte mig från att försöka äta ihjäl mig, . ... Moment 221.
Natten efter behandling när jag ska försöka sova känner jag smärta i ... ja jag vet inte men jag tror skelettet? Kan man ha smärta i skelettet? Det värker i hela bäckenet, höfter, underbenen och fötterna. Det gör så ont att jag måste till slut ta smärtstillande för att kunna sova. Det här är nått nytt, har även i natt känt samma smärta men bara i bäcken och höfter, även nu på morgonen g

Så här ser det ut när jag drar handen genom håret... flera ggr varje dag. Finns
lite att ta av eftersom jag inte är nära på kal ännu.

gör det ont. Jag vet inte varför. Jag har fått finnar igen, stoooora i fejset och på kroppen, på ögonlocken och under ögat till och med... jag ser riktigt trött och sliten ut nu, och jag är mentalt sliten. Håret börjar bli väldigt tunt framtill, men jag tror fortfarande inte att de som inte känner mig tänker på det, jag har tur på det sättet att jag från scratch har/hade väldigt tjockt hår. Jag längtar ihjäl mig efter Juli när allt skit är klart, jag räknar inte in operation i detta, jag bryr mig inte ett skit om det blir strålning, det är sådana småsaker i sammanhanget, det enda jag bryr mig om är att cytostatikabehandlingen blir klar, den tar död på mig långsamt.
Läser ett inlägg från April 2011 och ung i samma tid i behandlingen som jag är nu, kanske något senare, jag ser att jag upplever det mesta på samma sätt men jag har sluppit tappa hår och har lite fransar och bryn och hår kvar, och jag har inte samlat på mig vatten so far. Alltid nått! Det är lite sorgligt att läsa att jag så säkert känner att jag snart är klar för alltid med cancer. Åh vad jag trodde det. Jag har varit så säker. Så så säker. Det är i sig positivt för jag har levt fullt ut och vill nästan påstå att jag har haft de bästa åren i mitt liv efter cancern 2011, så jag gick stark in i detta, men jag är ledsen att behöva gå igenom det igen, jag vet att det också tagit mig nästan 5 år att komma igen. Jag blir inte yngre och jag inser vad som nu väntar mig de kommande åren, det är sorgligt.

http://idawilson.blogspot.se/2011/04/oh-god-inte-nu.html

Min målbild. Jag har precis tagit sista taxoteren 28 April 2011 och sköterskan dragit piccen .. jag vet inte om jag haft samma känsla tidigare, kanske går att jämföra med att få upp sin bäbis på magen efter en förlossning... jag längtar till 28 Juni 2016
http://idawilson.blogspot.se/2011/04/jag-finner-inga-ord.html

Jag var på en längre promenad i onsdags, dagen efter behandling, vilket är toppen och det gick bra, lite jobbigt men det är ju ok när man promenerar en mil dagen efter behandling. Kan vara att jag av ren upprymdhet av en smärre chock bara gick av farten.

Är på promenad med min syster (jag vet, jag har massa systrar, så en av dom) vi stannar till vid ett otroligt mysigt strandcafé och åt lunch. När vi ska gå så kommer en polishelikopter och svävar stilla väldigt lågt över strandkanten, det är en del folk i rörelse och alla fokuserar på den dånande helikoptern. Vi fortsätter vår promenad och ser ganska snart en långbent, kvinna med väldigt "sommaraktig" look komma svävande längst vägen mot cafet. Vi hinner uppmärksamma att hon har otroligt höga klackar och väldigt kort kjol/shorts? .. Det visar sig vara en transa och hen går med bestämda långa steg. Hela uppenbarelsen ger en märklig känsla och vi vänder oss om efter hen. Där kommer förklaringen. Hen saknar byxor/kjol. Baken är helt naken...

Speechless