Fyllehungrig och konstant packad
Mår inte så särskilt illa. Jiho. Men jag mår inte bra. Jag är nu inne i det sk "Fyllehungerstadiet" då jag känner mig konstant på fyllan utan den sköna känslan, men med hungern som gör att jag vaknar 06 på morgonen och googlar på öppettider på grillen i centrum för att få mig en grillkorv med pommes och räksallad... Cravings kallas det.
Jag har antagit en rundare siluett, särskilt ansiktet har börjat bildat hamsterkinderna som är röda som hallon (eller mera övermogna jordgubbar) och jag kan inte ens sminka över eländet, det är cortisonet som hjälper till att runda av allt som eventuellt tidigare hade en skarpare linje. .
Igår promenerade jag, det var jobbigt men gick, sov sedan en sk dregelnap, sen tyckte jag att jag var pigg nog att åka till stan och ta en öl. Tänk vad man kan mjölka ur styrka ur en gammal cancersjuk uttråkad kvinna.
Det var en ganska dålig ide för jag mådde inte bra, men skit samma, det var trevligt även om jag är i den här fyllekänslan och helt apatisk... (Fyllekänslan går ut på att känna sig konstant påverkad utan att det går ur, inte kunna planera små saker som vad jag ska sätta på mig, när jag behöver gå, hur man pratar sammanhängande eller hur man tänker ut små vardagliga saker....)
Det blev en kort visit, men jag försökte i alla fall, sen har jag sovit som en gris, vaknar upp och idag har jag ont i skinnet. På baksidan av kroppen, jag kan nästan inte röra skinnet utan att det gör ont. Konstigt.
Det är väldigt konstigt hela grejen. Runt mig får mina nära människors människor cancer, dödliga sorter, och jag orkar inte. Hur ska jag kunna känna med folk. Det här hände mig sist också... nära vänners nära fick cancer. Kan inte olyckor komma ensamma? Hur mycket ska man ta samtidigt. Jag minns i december hur jag och en av dom nära bestämde oss för att 2015 var rätt pissigt och att 2016 skulle leverera, vi kände det på oss, fan va bra 2016 skulle bli. Vi är båda beredda att gå tillbaka till 2015 som med facit i handen faktiskt va underbart om man nu ska jämföra med detta 2016.
Oh well. Vad är väl en bal på.....
Ha en UNDERBAR helg vänner
Jag har antagit en rundare siluett, särskilt ansiktet har börjat bildat hamsterkinderna som är röda som hallon (eller mera övermogna jordgubbar) och jag kan inte ens sminka över eländet, det är cortisonet som hjälper till att runda av allt som eventuellt tidigare hade en skarpare linje. .
Igår promenerade jag, det var jobbigt men gick, sov sedan en sk dregelnap, sen tyckte jag att jag var pigg nog att åka till stan och ta en öl. Tänk vad man kan mjölka ur styrka ur en gammal cancersjuk uttråkad kvinna.
Det var en ganska dålig ide för jag mådde inte bra, men skit samma, det var trevligt även om jag är i den här fyllekänslan och helt apatisk... (Fyllekänslan går ut på att känna sig konstant påverkad utan att det går ur, inte kunna planera små saker som vad jag ska sätta på mig, när jag behöver gå, hur man pratar sammanhängande eller hur man tänker ut små vardagliga saker....)
Det blev en kort visit, men jag försökte i alla fall, sen har jag sovit som en gris, vaknar upp och idag har jag ont i skinnet. På baksidan av kroppen, jag kan nästan inte röra skinnet utan att det gör ont. Konstigt.
Det är väldigt konstigt hela grejen. Runt mig får mina nära människors människor cancer, dödliga sorter, och jag orkar inte. Hur ska jag kunna känna med folk. Det här hände mig sist också... nära vänners nära fick cancer. Kan inte olyckor komma ensamma? Hur mycket ska man ta samtidigt. Jag minns i december hur jag och en av dom nära bestämde oss för att 2015 var rätt pissigt och att 2016 skulle leverera, vi kände det på oss, fan va bra 2016 skulle bli. Vi är båda beredda att gå tillbaka till 2015 som med facit i handen faktiskt va underbart om man nu ska jämföra med detta 2016.
Oh well. Vad är väl en bal på.....
Ha en UNDERBAR helg vänner
Kommentarer
Skicka en kommentar