Fetångest nr 5

Söndag och ångesten kommer krypande... kom på att det är skolavslutning två dagar efter den "lilla" behandlingen, och efter den stora på tisdag måste jag räkna bort en vecka så idag har det letats och inhandlats avslutnings outfit. Min fina stora tjej... slutar femman, helt cray cray hur tiden kan gå så här fort. Skönt att veta att den ganska stora grejen är fixad, nu har donnan en jättefin outfit och kan glamoröst avsluta sitt femte år i skolan :) Jag får helt enkelt hoppas att jag är OK den där dagen och är jag inte det så får jag bara fixa det, jag vill vara med på skolavslutningen. Värdelöst att vara en sån här mamma. Värdelöst.
Det här får ta slut nu så vi kan fortsätta med våra liv. Allt, allt allt kretsar runt det här, jag vill spy ner mig själv vissa dagar, jag är trött på mig själv, trött på tankar om mig själv och mitt liv och min behandling och ...jag jag jag. Samtidigt har jag svårt att tänka på någonting annat än situationen jag sitter i, särskilt när jag går runt hemma (eller parkerat i sängen några dagar) När jag är pigg tänker jag inte alls på det, då känns det bara som ett dåligt skämt att jag skulle vara sjuk på något sätt.

Nu får det bli någon ordning på den här skiten helt enkelt. Idag är det den 29 maj, om mindre än en månad, 28 juni tar jag min sista (?) cellgiftsbehandling, tack för det televerket. Can't wait.

Mitt illamående är nog faktiskt till stor del ett psykiskt sådant. När någon frågar mig "när har du nästa behandling" får jag omgående ett starkt illamående, jag försöker att inte tänka på behandlingen (just nu mår jag skit när jag skriver om det....). Jag blir aldrig riktigt av med det heller, igår mådde jag illa nästan hela dagen. Magen har inte varit sig själv på snart 3 månader, så det är nog många bäckar små som gör sitt.

Då så... dagens JAG.

Over and out.

Kärlek till alla mammor där ute idag !!