VÅR!

FRUKOST idag! Lite speciell och väldigt mysig sådan. 

SOPHIE

Känner mig maktlös och rädd när jag läser Sophies blogg (tillsammans är vi starka, finns i min lista), cancer har blivit hennes liv, jag blir matt, rädd. snurrig, mår illa och vansinnigt maktlöst förbannad på cancer, som så många gånger förr.

Gå gärna in och stötta henne, gammal som ung, frisk som sjuk, fy fan för att vara i hennes sits, det är så vidrigt. Här är också en situation där man tänker på alla runt omkring, det är ju inte bara en person som lider, det är så många som drabbas när sådant här händer. I detta fall tycker jag det är extra sorgligt för att de är så unga, och hela livet väntar. Alltid hemskt, alltid, men ...... usch. 

Och det jag skulle in hit för att skriva var att våren anlänt till mitt hjärta, och det tar sig uttryck på olika sätt....

Ut med tjocka halsdukar och in med tunna härliga våriga sjalar!

Veckans shopping, jag tror man kan lista ut att det är vårkänslor inblandade... skulle vara den gråa skjortan som inte riktigt lyser upp, men den är jäkligt snygg till svarta jeans och svarta klackar. Synd att jag aldrig pallar gå i klackarna bara. Men jag samlar på dom :)

Barnledig vecka, kan också kallas krogveckan för mig. Här testar vi Griffin, har hört så mycket bra om det här stället och allt visade sig vara befogat, superskön inredning, trevlig personal och god mat :D (Nu åt jag "bara" en burgare men det var en GOD burgare!)

Ufos stirr. Hon kollar först in sitt gos-byte, sen går hon till attack. När hon börjat kurra tar det aldrig slut....I kväll ska hon åka hem till Handeln och sina nyrenoverade badrum.

Sigge & Ufo, AKA hårbollarna 

Fredagens kvällsnöje. 

Jävligt tjurigt russ.... alla hästarna på den här ridskolan verkar vilja få lite ledigt. Jag står som en livvakt vid huvudet och parerar bitanfallen med kroppen så att jag både ska kunna skydda min lilla ovetandes tjej från bett och från att bli allt för rädd, hon gillar det här, men hittills så har vi inte fått umgås med en enda häst som man helt normalt kunnat klappa, och det är inte så lätt att inte bli rädd när man blir anfallen. Nu skrämmer dom här små skitarna inte mig, men jag måste säga att jag tycker lite synd om dom, dom kan verkligen inte vara lyckliga. 

Sigge har hittat sin plats, ligger alltid mellan kuddarna :)