Keep it short

Ja. Nu har det hänt, jag TROR att jag bestämt mig för att hålla håret kort. Jag orkar inte med känslan av att se ut som en städmopp i skallen, och framför allt hatar jag all den tid min korta frisyr tar att tämja. Jag ska klippa mig, och kanske till och med hålla det kort. Får se. I veckan beställde jag tid hos en frisör i centrala Stockholm som jag klippte mig hos första gången innan jag fyllde tjugo år, då kan man lätt räkna ut att det är minst 16 år sen. Han har avancerat och jag ser på prislistan att det kommer bli sjukt dyrt, men det är det förhoppningsvis värt. Sista jag var hos honom hade jag just fått barn. Sist jag träffade honom var nått år senare, två dagar efter att jag klippt mig hos en thailändska som driver ett massageställe här på gatan, hon kunde inte klippa alls och den totala hårkatastrofen var ett faktum, när jag inser vem som sitter mitt emot mig på tunnelbanan mår jag inte så bra, försöker gömma mig, men även det går åt helvete. Sen har jag inte vågat gå tillbaka till honom, men nu David, nu ska du få ett problem att lösa!
Ska se vad han tycker, men jag tänker platinablond... vitt vitt vitt :) Och jag vill ha längder trots att det är en "kort frisyr", ingen kort lugg alltså... Jag är jättenervös, redan, det ska ske 9 Mars.
Alla bilder nedan är hämtade från www.hairworld.se

Den här har jag lagt till bara för att jag är livrädd att detta ska bli resultatet, det här är vad jag menar när jag tycker att korthåriga frisyrer lätt kan bli tantiga. Det här är en piffig tantfrisyr i min värld