Jag är numera rädd för cancer

Antidepp! Så här vill jag vakna varje morgon, med en stor fet sol i ansiktet.

Idag, fredag den 2 Mars är det helt underbart väder här i Stockholm, vaknar innan 07 trots att jag är ledig, jag vaknar med solen i ansiktet, det är magiskt. Jag är så beroende av ljuset och har längtat länge på det, jag tror det kommer nu, jag känner det på mig, våren är verkligen på väg. Det är kärlek!

Ja, jag är skitskraj för cancer... den breder ut sig och tar över, nästlar sig in och gör människor sjuka, förstör liv åt höger och vänster. Jag är inte rädd för min egen del (jo det är jag...), men för alla de som inte vet, som just fått veta och de som måste lära sig att leva med det tills dom dör. Fan. Jag slutar aldrig att gråta över dom. Det är givetvis lika hemskt med alla andra sjukdomar som kommer in och tar över det som vi kallar liv, men jag har lite lättare att ta till mig och relatera till just det här lilla cellförändringen.

Fick ringa radiumhemmet idag igen... bara för att min läkare inte återkommit efter att jag försökt få tag i henne ett par gånger (måste gå igenom nytt bröst, biverkningar och tabletter som inte verkar funka alls...). Det fungerar inte så fint att man kan ringa sin läkare, nej man måste ringa hit och dit och de lämnar lappar eller hur fan det går till. När jag satt där och snackade med den andra sköterskan för dagen så bara tänker jag och helt från ingenstans säger jag "alltså, kan man inte bara få hela jäkla kroppen kollad....?" Hon svarar "Nej".

Nej, det går inte, finns inte, går inte, glöm det, var inte orolig. Men jo, jag är orolig... jag har haft ont i ryggen på samma ställe länge nu. Klart det inte är en tumör, men om man inte kollar upp det... men ska jag hålla på så hela tiden? Jag är egentligen inte en hypokondriker, aldrig varit, men vågar man chansa? Det är den där jävla cancerns fel alltså. Jag tycker den kan ta sig i fucking baken.
Så klart kan man inte springa till läkaren varend dag så fort det gör ont någonstans.... man får väl försöka tänka positivt och inte oroa sig, lätt som en plätt.

Ni som läst min förra blogg känner väl igen det här, nu har det hänt igen, det går i blå/grått... det är ju helt sjukt, hur kan så många bilar vara så lika på samma gata... ja, det liksom går i grått.

 Dagens parkerig:

Storstad

 Den här veckan präglas av "äta ute", i tisdags körde jag Fridays ( ni vet TGIF ;), i onsdags Storstad (va gott det va, för er som är i Stockholm, verkligen värt ett besök! har varit där och ätit fler gånger på kort tid, alltid lika gott!) och i kväll är det restaurangbesök #3 denna vecka. Jag har semester idag, hade en massa semester kvar som måste användas, så det blir lediga fredagar några veckor framöver, love it!



Idag smyckade jag mig med alla fina armband jag fick (tvingade till mig) när jag blev sjuk, jag ville ha nått som påminde mig om mina syrror när jag låg där och ruttnade på behandlingarna. Nu är två av dom i Australien och jag får följa dem på facebook och via blogg. Kändes bra att ha armbanden på idag :) Hoppas att deras resa blir en sådan där som förändrar en på ett sätt som gör att man aldrig glömmer den. Nu menar jag givetvis sådana där bra grejor, möten med människor som man alltid har kvar. Tänk om man fick vara 20 igen, bara ett litet tag, det vore grymt.
Om ni vill kika på härliga bilder från Australien ligger Ebbas blogg i min blogglista!

Nu ska jag snart knata upp till mitt lilla centrum och hämta ut mina "FUCK CANCER" prylar!