Känslor





Ni som gått igenom det jag har... har ni fått nervous breakdowns?... Jag har varit ett vrak ett par dagar, jag hittar inte den där starka tjejen, hon är långt ner i en enda röra av PMS (seriöst måste jag skaffa tabletter mot detta, det är ingen lek.. jag är förbannad 24/7), känslor , ilska, sorg....
Jag slänger ur mig dumma grejor för att provocera fram svar, sen skäms jag och går hem och tjurar.. Jag har inte känt mig såhär på flera år. Jag kan inte hantera känslor och sårar dom som står mig närmast. Är det nu bakslaget kommer efter den här skiten? Kommer den nu... Jag har ingen matlust, och kan inte sova. Vad är det här för något.



Kommentarer

  1. Jag har varit där!! I början av februari mådde jag piss!! Jag var arg, sur, ledsen och livrädd! Sömnen var dålig och jag låg och tänkte massa sjuka tankar på nätterna! Jag ringde då min kontaktsyrra och fick träffa en kurator "typ" och det var väl sådär....satt mest och glodde på hennes högt uppdragna knästrumpor och håriga ben:)) Så då drog vi till västindien istället. Efter det har allt varit annorlunda! Jag behövde helt enkelt komma bort för att släppa allt!
    Har du möjlighet att resa iväg?? Miljöombyte, vila och nya intryck- det tror jag du behöver!! Du har ju inte bara "done da shit" du är ju också småbarnsmamma- all min beundran till dig!! KRAMAR

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo... det är nog det jag behöver. ... semester och bara häng!

      Radera
  2. När jag gick på cellgifter FEC så mådde jag mycket dåligt psykiskt. Jag hade t o m onda tankar men som tur var så gjorde jag inget dumt. Jag vet inte om du tar mediciner som kan ha påverkat dig men tala om för din läkare, kanske kan du få hjälp för att må bättre.
    Styrkekram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är tamoxifen som är boven. Det är inga andra förändringar som kan ha uppbringat detta. Jag har aldrig tidigare ens haft pms, så jag förstod inte vad det var för fel på mig....
      Jag blev också så med FEC, jag blev deprimerad efter varje omgång i ca 10 dagar, jag kände inga känslor, lite så är jag nu, men jag kan gråta och vara arg och bli glad (tyvärr är den svårast att plocka fram....) det kunde jag inte då, men jag känner igen dom likgiltiga känslorna som jag kände då. Jag blev inte alls på samma sätt av taxen... då mådde jag psykiskt mkt bättre, då var det kroppen som inte pallade....

      FY FAN FÖR ATT MÅ RISIGT!

      Radera
  3. Nej, jag pinnar på.. Frågade faktiskt sist jag var o lämnade blod och pratade m sköterskan i den studien jag är kontrollgrupp i, om jag kunde förvänta mig en depp dipp. Men hon sa att det inte alls behövde bli så.

    Kan det vara möjligt att byta Tamoxifenet mot ngn annan variant ?
    Kram !

    SvaraRadera
  4. Hej!
    Ville bara skicka lite kramar. Du kan ju bara vara slut efter allt som har hänt...behöver samla dina krafter på något sätt♥♥♥

    SvaraRadera
  5. Ja, det låter som en klassisk reaktion på något.
    Tänker på dig min vän.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg