Fucking Chemobrain....







Jag har skrivit det förut, nu gör jag det igen. Nu är jag frisk, ingen cancer och känner mig som vanligt, som innan, men jag har ett irriterande problem som hänger kvar. Man skojar om cellgiftshjärna och under tiden man får cellgifter så blir man lite lurig på många sätt, men det sitter kvar, och jag är inte som jag var förut i mitt huvud. Det är jobbigt. Här är en bra förklaring till hur det känns, det finns några punkter på hur patienter som fått cellgifter upplever fenomenet "Cytohjärna" och jag har alla dessa problem, inget av dom i någon jätte stor omfattning, men det hjälper inte och det är fortfarande JÄVLIGT IRRITERANDE, det stör min vardag.

What is chemo brain?

Here are just a few examples of what patients call chemo brain:
  • Forgetting things that they usually have no trouble recalling (memory lapses)
  • Trouble concentrating (they can’t focus on what they’re doing, have a short attention span, may “space out”)
  • Trouble remembering details like names, dates, and sometimes larger events
  • Trouble multi-tasking, like answering the phone while cooking, without losing track of one task (they are less able to do more than one thing at a time)
  • Taking longer to finish things (disorganized, slower thinking and processing)
  • Trouble remembering common words (unable to find the right words to finish a sentence)


Läs här om du vill och även här .... Några utdrag hämtade från dessa länkar där det känns som om jag själv skulle ha förklarat hur jag känner mig finns nedan och ovan. . Jag skriver upp allt. Jag har alltid varit en sådan som minns allt, allt, inget har ramlat ur, nu funkar det inte ens i närheten av vad det gjorde. Jag måste skriva upp alla frågor jag får på mitt jobb, annars har jag glömt dem om fem minuter. Jag måste koncentrera mig som bara fan på möten och andra tillställningar för att hänga med, jag gör det jag gjort förut, och jag fixar det, men det är fan så mycket kämpigare, och när man börjar bli trött på slutet av dagarna är det ingen lek. Inte konstigt att jag sover en timme när jag kommer hem från jobbet kanske...
Mail samma sak, jag får ett mail, läser det och tänker ofta att det här ska jag svara på direkt, sen glömmer jag det på någon sekund. Numera läser jag mailet och markerar det sedan som oläst om jag inte har tid och möjlighet att svara omgående. Man hittar nya vägar, nya lösningar, men det är inte så roligt.



Hur länge varar “cytohjärna” ?
Linda frågar: jag blev klar med min cytostatikabehandling år 2007, och har fortfarande koncentrationsproblem. Hur länge sitter effekterna av “cytohjärna” i ?
CM: Det varierar väldigt mycket från person till person. När vi i våra studier undersökte kvinnor ett år efter avslutad behandling hade hälften blivit bättre och hälften inte. Jag ordnar “cytohjärna workshoppar” på min institution varje månad, och har kvinnor som avslutat sin behandling för 10 år sedanoch fortfarande lider av detta, så för vissa kan det vara permanent medan andra återhämtar sig. Det man bör ha i åtanke är att detta vanligtvis är fullt hanterbart och att alternativet inte är bra.
GS: Det är alltid riskabelt att ta till anekdoter, men jag skulle gärna vilja dela med mig av en sådan. Jag hade en patient för flera år sedan som var flygvärdinna och en del av hennes arbete bestod i att gå upp- och nedför sittraderna och ta upp drinkbeställningar. Före cytostatikabehandlingen kunde hon komma ihåg 6, 8 eller 10beställningar utan några som helst (minnes)problem. Efter cytostatikabehandlingen började hon med att skriva ned beställningarna eftersom hon annars inte längre kom ihåg dem.På utsidan verkade hon fungera som vanligt, eftersom hon hade anpassat sin cytohjärna så att det såg ut som om hon fungerade som hon brukade, men hon själv var medveten om att det var annorlunda. Detta är ett mönster som jag ser relativt ofta.
CM: Det är ett perfekt exempel. Människor kan behålla sin “funktionalitet” men till ett visst pris och ansträngning.


Kommentarer

  1. På min sjukskrivning står det "svårt att fokusera och hålla ihop tankarna" och "upplever sig dement med minnesstörningar och svårigheter att komma ihåg vardagliga saker"...... Och det är precis så det är.

    Jobbar ju nu 50% och vill ju egentligen gå upp i tid eftersom det komplicerar för mig de dagar jag måste ut på fältet o jobba. Då försvinner ju mina 20 timmar på knappt två dagar men....det går inte för på em funkar inte mitt huvud med svåra jobbsaker.

    Har mer än en gång satt mig i bilen o kört mot stan och innan jag når fram vet jag inte vad jag ska göra, vilken butik jag ska besöka eller överhuvudtaget vad jag är på väg. Och det går INTE att tvinga sig komma ihåg. Jättestörigt och irriterande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt så känner jag, fast kanske lite mera light. Men det här med minnet är sjukt irriterande. Jag går flera gånger från min stol på jobbet och ska tala med någon om någon jobb grej, men när jag kommit ut i korridoren är det som bortblåst. Olika olika dagar, men man får kämpa rätt hårt alltså. Grejen är att jag upplevde problemet större när jag jobbade mindre, jag tycker det känns bättre ju mera hjärnan får jobba. Men jag kämpar ju också väldigt mkt med 100% arbetstid så jag blir satans trött. Rätt eller fel... svårt att avgöra :/

      Radera
  2. Åh vad jag känner igen det här. Nu var det visserligen bara ca 3 månader sen jag slutade med cyto. Men förra veckan på jobbet så letade jag efter ett anteckningsblock på mitt kontor för att till slut hitta det liggandes hemma (!). Hur det kom dit vet jag inte. Lite jobbigt att få höra att risken finns att det fortsätter, har ett jobb med många bollar i luften. Nu under sjukskrivningen (jobbar 25%) tycker väl chefen det är ok men jag anar att när jag väl går upp till 100% kommer det krävas mer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ju så det är. Jag kan känna lite nu att det är kämpigt med 100% för att det också krävs mera, det krävs som det krävdes förut, det är ju helt normalt, men jag är inte helt normal. Jag är förändrad. Jag upplever dock som jag skrev att ju mer jag jobbar desto lättare blir det och man hittar nya vägar och nya sätt att göra saker på och att komma ihåg, jag skriver ju nu. Den uppgift som jag känner att jag verkligen har svårt att göra är att skriva protokoll, jag vet att det låter helt sjukt, men det är en svår uppgift för mig, vet inte vad fan problemet är, men jag kan inte sortera det jag hör och komma ihåg vad det var när jag skriver ner det. Super påfrestande.... öva öva öva.
      Blä

      Radera
  3. Uhh, en till som känner igen sig. Det är skitläskigt, för jag har annars varit superbra på detaljer, datum, namn, etc. Den tiden är förbi, kan jag säga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja fy alltså... jag tycker det omedelbara korttidsminnet funkar helt åthelvete dåligt... man blir ju trött av att bara försöka skriva ner det man ska komma ihåg :/

      Radera
  4. Det är verkligen jobbigt! Svårt att acceptera på nåt sätt?? Men det är också jobbigt för att jag tidigare nästan varit lite "snorkig" mot folk som inte har full koll. Lite " Men dah...hur svårt kan det vara- vi pratade ju om det här igår" Nu får jag själv vara så noggrann när jag jobbar. " Ok Kattis vilka har du nu fakturerat? Bra -skriv upp på en lapp!! Vad ska du göra nu då ? Bra!! ..." Men det blir nog bättre:))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det får vi verkligen hoppas, att det blir bättre?! Men när då? Det är fan snart ett år sen jag fick sista taxen... va fan.

      Radera
  5. Hej.
    Det var intressant att läsa allas komentarer och känna igen sig. Avslutade min cyt för 1 år sedan och minnesproblemen har blivit mer och mer påtagliga.
    Men problemet är att man inte blir förstådd...." ja, men jag glömmer också vet du! ha ha, det går över" Får man ofta till svar...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg