Drömmar och puffar

I natt drömde jag att jag tappade stora tussar hår... det måste vara någon form av panikångest för att jag ska klippa mig om 2,5 timme... hemsk mardröm, jag har ju gått igenom den in real life och ångesten sitter kvar. Jag minns hur det kändes innan det började ramla av, det liksom värker i hårbotten.... som när man haft en hårt flätad fläta och tar ur den, då värker det. Så känns det när det trillar av.... när man drar handen genom håret och får med sig stora tussar. Exakt nio dagar efter första cellgiftet för min del.
Men idag är det bara betalningen som ska svida, idag ska jag bli JÄVLIGT SNYGG i håret! YES, jag har galet stora förväntningar. Det brukar leda till att man blir besviken, men jag hoppas jag blir nöjd ändå.
Konstigt det där, ibland undrar jag om jag var mer ledsen för att håret rök än för att det fanns risk att jag kunde dö... Kanske är det som jag skrivit om många gånger i min "cancerblogg" att man har lättare att vara förbannad och arg och besviken på det man kan se och "ta på".
Idag känns det som den sista biten som påminner mig om cancer och mitt hår ska bort. Jag har nu valt att vara korthårig, och nu blir det så. :) Långhårig kan jag vara i mitt nästa liv ;)

Jag har läst ett enda blogginlägg idag, och mitt i tragedin runt det som är skrivet måste jag ändå le, jag älskar att läsa inlägg där man känner att den här personen känner verkligen det här, det är ärligt, det är trots allt väldigt underhållande skrivet och det avslutas med en otroligt målande bild.... fy fan, jag kommer ALDRIG att åka till Patong, jag har aldrig varit där, men jag säger som Stoffisen, jag hatar Patong.

Här hittar ni Stoffisens inlägg om sin känsla för Patong 


Ha en fin dag!