Jag är rikast i hela världen

Det känns som en evighet.. Det har gått två veckor sen jag började behandlas, och det känns som tre år. Känns som om jag blivit lurad.. dom lurade mig att jag har cancer igen. Det var ett skämt.. jag är bara bakis. Jag ska inte tappa håret. Fan vilken trist mardröm alltså... hur kan man skämta om att någon har cancer. Bitches.

Håret sitter som en smäck, jag har rivit hårt som *** och det ha lossnat exakt två hårstrån idag. Alla jag träffat på under dagen har sagt "är du säker på att det ska lossna?". Jag frågade två gånger sist jag var på Radiumhemmet om det är så. Både onkolog och sjuksköterska bekräftade detta. Jag tänker att dom kan ju ha fel...

Har inte brytt mig om håret. Men jag gillar att ingen kan se att jag är sjuk (även om alla vet). Jag ogillar det andra alternativet. Själva förlorandet av håret är ingen stor grej, jag vet for a fact att det kommer tillbaka och jag klarar av att vara korthårig ett tag..men jag får den där *jag orkar inte*- känslan lite då och då. IGEN?? Kom igen för fan...

Min behandlingsdagbok om gårdagen:
Dag 13 Söndag 20/3 Tre timmars promenix och målade hela kvällen. Mår fan bra. Sorry, men det är svårt att förklara hur det känns när två veckors illamående faktiskt bara är som en skugga.. det är lite som att vinna 0 kronor på lotto och ändå känna sig rikast i världen

Rikast i världen. Jag är rikast i världen. Jag vet om det, och jag tänker ofta ofta på det, men i situationer som den här är det extra starkt och extra viktigt att tänka på hur rik man är. Det är nog lätt att tycka synd om sig själv. Jag gör faktiskt inte det. Jag accepterar att läget är detta och det räcker att alla runt mig säkert tycker tillräckligt synd om mig. Jag gjorde det förra gången, jag gör det igen. Jag tänker ibland att folk kanske inte orkar höra på alla mina  "när jag var sjuk" men det är ärligt talat ingenting annat än mitt liv. Jag refererar till mig "sjuka tid" som att jag refererar till min graviditet eller andra större saker som händer i en livstid. Jag vet att det skrämmer en del människor, men för mig är det bara en del i mitt liv. Jag tänker göra den här delen till bara en del i mitt liv, igen. Jag har ett behov av att prata om det, som att man är i behov av att analysera sin nya relation eller dejt, som att behöva snacka mycket om hur trött man är på jobbet eller sin andra hälft, bara det att det i mitt fall just nu handlar om det jag går igenom. 

Så hur är jag rik? Har jag massa pengar? Det hade såklart förenklat livet enormt mycket, men nej, jag är inte rik på pengar (och fattigare blir jag vad tiden lider...jag vet att det finns dom som lever i tron om att man får 80% av sin lön när man är sjuk. Jag unnar er den fina tanken även om den är åt helvete fel). 

Jag är rik på syskon, jag är rik på mitt beundransvärda barn (som på sina 11 år har varit med om en pappa med cancer när hon var 3-4 år och en mamma med cancer när hon var 6 och nu igen... när hon är 11) Jag är rik på föräldrar, på bonusföräldrar, på kollegor som är utöver det vanliga, på vänner som orkar kämpa med mig igen, på människor i periferin som hejar på, rik på alla som finns där. Rik på dom finaste minnen av min älskade morfar som dog i cancer (va? Nähä.. kräfta? Ovanligt....) rik på minnet av mormor som var min andra hälft... och farmor och farfar och och och... Rik på att leva i Sverige där det trots något kaos som jag upplevt i cancervården denna gång, faktiskt ändå är satans smarta när det gäller just bröstcancer. Jag har inte fyllt 40 ännu och har cancer för andra gången, det gör (hur oetiskt det än är, det här är helt klart värt en nytt inlägg) att jag får snabb hjälp.

Jag är rik helt enkelt. RIK RIK RIK.

Vad har jag för cancer? Jag fattar inte riktigt den här gången. Jag har inte cancer i bröstet. Jag har cancer i en (kanske två..) lymfkörtel/ar ... men den är inte ny, det är inte lymfom, det är .. ja vad är det. Kallas det metastas från bc? Inte vet jag inte... 

Om de hittat denna elaka celljävel i min lymfkörtel 2010 (där jag verkligen undrar om de testade tillräckligt många. Enligt min journal som jag beställde hem så tog de bara bort 5 körtlar 2010 (inklusive portvakten) hade jag då haft cancer i körteln om den hittats? Eller vad hade det kallats då? Jag var en expert på ändtarmscancer och lungcancer med metastaser i hjärnan 2008-2009. Sen rätt duktig på hormonell BC 2010-2011. Nu orkar jag inte bry mig. 

Men på frågan "är din cancer farlig" så är svaret ja. Ungefär så är läget ändå...