Tumörer älskar socker lika mycket som jag gör

Det är ingen nyhet att massor av studier visar att tumörer är glupska i socker, det har varit känt länge, men som med allt annat vill man inte riktigt ta till sig det här, man vill inte tro att det levnadssätt man haft har påverkat att man fått cancer, det enda dom flesta inte kan snacka sig ur är väl rökning och kopplingen till lungcancer.
Jag har ingen aning om mitt levnadssätt påverkat att jag fått cancer. Jag vet inte om det är min genetiska problematik med BRCA1 genen som gett mig cancer, eller är jag en av de som bara haft otur. När jag fick cancer första gången 2010 så frågade jag, och svaret var att jag var för ung för att mitt levnadssätt skulle ha gett mig cancer. Men jag kan ju själv ändå räkna ut att oavsett vad som orsakade mina urballade celler så kan knappast mitt intag av socker varit till någon fördel då det verkar som om tumörer älskar socker lika mycket som jag gör.

Jag säger ingenting, jag funderar. Jag gör det för att jag vet att är det något som jag håller av mer än någonting annat (bortsett från min dotter så klart) så är det socker i alla former. När jag är glad, när jag är ledsen, när jag är uttråkad, när jag är stressad, när jag är lugn och harmonisk.... socker socker socker. Godis, chips, alkohol, pasta pasta pasta, potatis, frukter i massor mm mm mm. Ställ det framför mig and I will eat it. Jag är så äcklad av ordet socker. Jag tror att jag är det för att det har ett sådant galet grepp om mig. Jag har alla möjliga ursäkter till att äta det också, den som funkar bäst är "YOLO"... Man lever bara en gång!! Ja det är helt riktigt, men nu borde jag veta bättre... jag borde nu med en tumör sittandes i min armhåla veta att min framtid är osäker och att om jag kan göra någonting så borde jag.
Jag har försökt så många gånger att låta bli, det går någon vecka sen är jag där igen. Helt omöjligt praktiskt taget.
Jag kan vara sockerberoende... jag är nog faktisk det.

Skrev i mitt tidigare inlägg att jag köpte en bok som heter "Lär dig leva sockerfritt".. den var tänkt att fungera som inspiration då jag i februari/mars när jag fick veta att jag fått cancer igen satt många timmar i soffan och bara tänkte på hälsa och välmående, förra gången jag var sjuk så lovade jag mig själv att jag alltid, oavsett välbefinnande, skulle försöka att må så bra jag bara kan. Det är en ynnest att vara frisk. Återigen så får jag denna väckarklocka. Jag har sedan då i mars bestämt att när jag är klar med detta elände för andra gången så ska jag försöka att leva sockerfritt.
Det började med en tanke om den här förbannade jävla viktuppgången som skedde förra gången, och även denna gång, som idag är är ungefär 4 kilo. Men jag skiter i vikten nu. Jag vill bara må bra, det handlar inte längre om det, det handlar om att må bra. Jag kan väga tio kilo till om jag bara får må bra.

En sockerfri kost har även visat sig bra mot onda leder och värk i kroppen, med kommande anithormonbehandling vet jag att dessa problem kommer som ett brev på posten, så kanske kan jag även lindra dessa. Hålla blodsockret i jämn nivå kan aldrig vara fel för en kvinna i "övergångsåldern"heller baserat på ordet klimakteriehäxa...

Så. Idag, lite tidigare än jag tänkt, så startade jag.

Jag gör en flik för att skriva upp middagar eller olika rätter jag faller för i den sockerfria världen, jag vet att det kommer bli sjukt svårt för mig att göra detta, men det är ingen dans på rosor att ha cancer heller. Det kanske inte kommer att rädda mig från mera cancer, men det kommer att göra mig pigg och glad. Kommer att kolla hur vikten påverkas, men skiter faktiskt i den.

Om någon känner att de vill dela med sig av sockerfria tankar så hör gärna av dig!

Nu ska jag försöka att inte få panikångest inför sista behandlingen i morgon. Det är så jävla olustigt att må dåligt alltså... det är faktiskt tortyr. En gång till.. en enda gång till.