Rimligt?

Som jag mådde i går har jag nog aldrig, inte tidigare heller med cellgifterna första gången, mått. jag spyr inte, men den ligger och guppar en spya mellan solarplexus och tungspetsen, upp och ner .. rör jag på mig åker den upp, sitter jag still är den still, sover jag försvinner den en stund för att direkt återuppstå när jag vaknar. Inga mediciner hjälper. Det är vidrigt.

Min dotter kom hem från sin resa och när jag öppnade dörren för henne sa hon "men Mamma, du ser helt galen ut".

Jag kan inte förklara det bättre... jag har inte ens lyckats ställa mig i duschen, någon slags acne epedemi på överkroppen och i ansiktet. Jag är helt öm och svullen i ansiktet för det ligger stora finnar under huden, bisarr...

Nu känner jag mig sjuk kan man väl säga... jag tänker "jaha... det var det".. jag skämdes men vände mig mot himlen och bad en bön, frågade om det verkligen är rimligt att behöva må så här, och tanken på att det kommer att upprepa sig minst 4 gånger till. Jag orkar fan inte. Mest troligt har jag sen länge bränt min eventuella broar med den sk Gud, men jag var till och med beredd att göra ett försök.

Idag tyckte jag att jag mådde lite bättre kanske...jag ångrar mig, mår inte alls bra nu. .. jag vet inte vad jag ska göra riktigt, gå och lägga mig igen antar jag.

Kill me so to say.