Filésmärtan

Jodå... det är en underhållande business  det här när det kommer till biverkningar. Första gången man slår sina blå på biverkningslistan av ett sk cytostatikum förstår man att döden oavsett vad man sätter i sig är nära. Men det hjälper inte med listan på 200 biverkningar för det kommer ändå upp något annat. Och du kan fundera ihjäl dig, VAD är det som ger dig biverkningar av två cellgifter, två antikroppar,  fem mediciner mot illamående. Inte fan vet jag, men man kan ju försöka göra puzzlet när man ändå bara ligger där i fosterställning och väntar på ett litet litet tecken av livet återkommer.

Livet börjar så smått sippra in i mina annars giftfyllda vener, med detta har filésmärtan kommit. Om någon kan förklara vad det kommer ifrån kan ni berätta, bara för skojs skull.
Igår fick jag återigen stora finnar, mer som bölder, på kroppen, i ansiktet och i hårbotten, i samband med det började fettvävnaden i ryggen göra ont. Skinnet och fettet på ryggen gör ont när jag tar på det, så i natt fick jag ta lite hjälp av min kompis alvedon. Idag gör allt skinn på överkroppen ont.. kanske till och med musklerna när jag tänker efter. Aja...
Mina dagliga promenader är ett minne blott, nu äter jag oavbrutet och sover, det är en toppengrej för kroppen och knoppen....

Jag skrev i går att jag skulle låta bli illamående tabletter, men det blev inte så, jag kör med högsta dos. Dag 6 och snart är det dax för dag 8 och ny omgång cellgift. Ångest, jag? Aldrig....

Sammanfattning, det här har varit en jävla skitvecka.. och jag känner mig fan klar med den här idiotin.