Första behandlingen Eribulin avklarad

 Ett och ett halvt dygn senare. 

Gick det bra? Absolut. Det gick fort med giftet, men långsamt med mössan. Den var kall, det var blött, jag kanske har lite för tjockt hår för att den ska kunna hjälpa mig. Jaja. Vad har jag att förlora? Håret.

Jag var nervös. Jag vet att det är nu först jag kommer att känna mig sjuk och det är så jävla ruttet helt enkelt. Jag är jätteglad att slippa Radiumhemmet, men jag föredrog färgsättningen där framför NKS (Nya Karolinska Sjukhuset) Eller så är jag bara gnällig. Men spygröna golv? Nä. Varför?

Min kompis (som blev utkörd... besöksförbud, så klart, tänkte inte på det) sa " det känns som något statligt på 70-talet" och jag kan bara hålla med. Kalt, kallt, grönt och hårt. Men vem bryr sig, förmodligen bara jag. 

Jag mår helt ok! Är inte alls så trött som jag var av tidigare omgångar, men jag mår allt lite kymigt. Jag har som alla de andra gångerna löst det genom att äta på någonting oavbrutet, det gör inte att jag mår direkt bättre på sikt, men just i sekunden. Något annat som också är bra är att göra något oavbrutet. Promenera, diska, fixa, skriva, städa, tvätta osv. Men när jag sitter still.... uäk. Oklart om energin kommer från kortisonet, i så fall borde det komma en dipp i morgon. Nästa gång ska jag testa att dra ner eller strunta helt i kortisonet. Jag har så svårt att avgöra vad som är vad. Kortison är säkert bra på många sätt, men det är RÖV på många andra också. Den här hungerkänslan tror jag faktiskt mest är kortisonet. 




Helt OK att skratta. Som en stridshatt... bokstavligen.




Den här bilden kommer dom att sitta och garva åt om 20 år.. Folk tjatar om hur snabbt utvecklingen går,
alldeles för långsamt om du frågar mig... på alla plan.




Kommentarer

  1. Skönt att vara igång ändå.... hoppas du kommer må ok även när kortisonet gått ur kroppen.
    Håller med dig om kortisonet! Jävla medicin det där alltså. Jag blev helt speedad OCH vansinnigt hungrig. Satt på riktigt och läste Vår kokbok från tidigt 70 tal från pärm till pärm och dreglade över alla spännande rätter. Ja jösses!
    Hur ser behandlingsplanen ut? Hur ofta kommer du att få eribulin?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja skönt att vara igång... det är lite både och liksom. Jag har mått helt OK, lite illamående men det lär jag få leva med. Det var så för mig 2016 också, det blev aldrig riktigt bra. Men jag är pigg och kry och klartänkt och det är så himla skönt!
      Kortison är galet- Jag började på riktigt tro att jag blivit galen när jag fick cellgifter och satt där och tänkte att jag fasen bara ville ha torsk med äggsås! Jag äter inte ens fisk, ännu mindre blir jag någonsin sugen på det, men det var ett sådant starkt sug. Jag vet inte om jag ska chansa och skippa det helt på fredag eller om jag ska ta halva dosen och funkar det så skippar jag nästa gång.

      Radera
  2. Skönt att det är igång ändå... hur ser planen ut framåt? Hur ofta får du behandling?
    Kylmössan var ju inte supersnygg men förhoppningsvis gör den sitt jobb. Så skönt att slippa tappa håret!
    Håller med dig om det där jävla kortisonet... speedad, uppblåst som en gris och hungrig som en varg. Saknar det ICKE.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har du fått vara frisk?

      Ja vi får se om några veckor om den hjälper. Det struliga är att man måste blöta ner håret rejält innan, och sedan helst inte duscha huvudet varmt på minst 72 timmar så man är blöt och kall ett tag när man har mycket hår som torkar låååånsaaaaamt. Det kan det vara värt... jag vet inte, pallar man det månad ut och månad in. Vi får se.

      Jag får Eribulin i treveckorscykler, dag 1,8 och sen börjar det om på dag 22. Får min andra behandling i första cykeln på fredag. Jag vet inte hur länge, jag har i ärlighetens namn inte hunnit prata så mkt med min onkolog. Men det verkar kunna pågå länge... beroende på status vid kontroller och hur kroppen pallar.

      Radera
  3. Haha, oj oj oj! Jag trodde jag slarvade bort första kommentaren... därav två nästan identiska:)
    Nä vad knöligt det verkar med kylmössan. Jag har också enormt mycket hår så jag fattar böket. MEN! Visst kan man tänka sig en del bök för att slippa tappa håret.

    Jag hoppas du får må bra på dessa gifter och att de gör det de ska!

    Jag har hållit mig frisk sedan sist tack och lov. Vill oftast hålla mig borta från ”cancervärlden” men gör ett undantag för dig. Som jag skrev till dig i facebookgruppen så är du speciell för mig. Satt hela sommaren 2015 och läste din första blogg medan jag väntade på operation. Förstod att det var tuffa tider att vänta, men att jag faktiskt kunde fortsätta vara JAG trots cancer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag ska nog kämpa vidare med den ett tag ändå. Det gör så mkt för känslan. Om man nu ska lyckas lura sig själv att allt är frid och fröjd så är det helt klart lättare med hår.

      Jag är SÅ GLAD för din skull. Fortsätt så, frisk <3 Massa varma kramar till dig.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg