Behandlingsångest

 Ouf. Så många minnen som kommer rullande dag för dag. Jag har mått suveränt de sista dagarna och jag känner mig som vanliga jag. Har jobbat hela veckan och glömt bort det stora svarta slukhålet som öppnade sig för några veckor sedan. 

Jag har tagit beslutet att inte låta det skrämma mig. Det som tyvärr inte vill hålla sig borta är irritationen jag idag känner för att det är behandling i morgon. Jag vill helt enkelt inte. Jag har idag försökt med mantrat "det är positivt med cellgifter, det håller dig frisk, det är bra grejor". Jag får nog jobba lite på den tanken. Jag lär ha tid på mig att göra det, så att säga...

Blodprovet är taget, och eftersom jag inte kan låta bli journalen via 1177 så vet jag också att dom såg fina ut, inga avvikelser, blodplättar och trombocyter (eller vad det heter) håller sig i skinnet. Tack blodet! Då blir det behandling i morgon.

Jag ser framemot en ledig fredag om en vecka, då är det uppehåll i behandlingen, 13 dagar. YEAH!

Nytt försök med ismössa imorgon. Ny plan är att jag tänker blöta håret hemma, och klä på mig massor så jag slipper frysa om resterande kroppen.

Den där "imorgon är det fredag-känslan" har uteblivit.... kanske blir så framöver. Men ja ja... jag får jobba upp den till de veckor jag vet att jag är utan behandling en fredag. Det är nya tider.

Nu ska jag sova! Och skönt ska det bli. 

Natti