Den allmänna förvirringen

 Tänk om allt bara var lätt, tänk om man bara kunde låta bli att läsa sin journal, tänk om läkare kunde förstå och förhålla sig till att man faktiskt gör det. Det fanns en plan  enligt anteckningar i journalen från en av de klassiska läkarkonferenserna som hålls där flera läkare diskuterar och beslutar eventuella behandlingar tillsammans för patienter, och de hålls varje vecka. Där stod att strålning var ett tänkbart alternativ, men man visste då ännu inte om jag hade metastaser i andra organ. 

Det har jag inte (enligt de undersökningar som gjorts) och jag har muntligen fått veta att jag bara, vad man kan se, har metastas i bröstbenet. Ett krux är att det man trodde var ett litet område, nu visat sig vara ett stort område med en längd på ca 9 centimeter. Då jag är strålad mot detta område både 2011 och 2016 så tror man inte det är en bra ide att stråla där igen, inte just nu i alla fall. Och man verkar enligt dessa anteckningar heller inte riktigt lita på de undersökningar som gjorts utan skriver att det ska till en PET röntgen som verkligen utesluter fler metastaser, om de ska ta sig an mig för strålning. 

Hur som helst, i onsdags fick jag då veta att man från den nya biosin kan se att det finns en liten antydan till HER2 positivitet, men väldigt högt hormonellt och progesteron värde eller vad man ska säga. Det är inte helt klart vad jag ska få för behandlingar men man vill köra igång med cellgifter till veckan, måndag eller tisdag. Jag fick välja på två alternativ, jag bad i vanlig ordning min läkare att ta det beslutet.

Nu när jag smält detta och faktumet är att jag helt enkelt får leva med en livslång (och den ska fan bli lång) behandling så kan jag börja tänka lite positivt. Tre-i-topplistan:

1. Det nya giftet jag ska ta heter Eribulin (går också under namnet HAVALEN) och det tar bara 15 minuter att få injicerat! Det är jätteskönt, inte flera timmar liggandes i den där cellgiftsdoftande sängarna. 

2. Jag KANSKE inte tappar håret

3. Flera kvinnor som fått detta har knappt känt av biverkningar! Please högre makter, giva mig detta.

Eribulin är ett fiskgift från Asien... jag fattade inte om man gör giftet av fiskar eller dödar fiskar med det. Känner att jag inte behöver veta det heller.

Med hopp om ett bättre år, jag har svårt att riktigt känna det som alla andra känner just nu, att 2020 var det sämsta året ever. Jag kan nog tycka med denna vetskap att jag hellre dragit 2020 i repris några år. Givetvis med undantag för alla som drabbats av corona. 

Försöker le. Dagen D.



Kommentarer

  1. Jag läste i din blogg, om och om, under min cancerbehandling och återkom igen när jag började med Tamoxifen. Det var precis den här typen av blogg som jag behövde.
    Hoppas att behandlingen blir flera decennium lång. Ju längre man klarar sig ju bättre sätt kommer forskningen fram till. Det är min tröst som varken fått återfall eller spridning än. För jag tror att det är en tidsfråga och min onkolog höll med. Förr eller senare kommer cancerhelvetet tillbaka men man lever tills man för. Och det livet ska kännas bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt! Man ska leva livet! Jag kan med stolthet säga att jag har gjort det, med de medel jag har. Mina senaste 5 år har varit de bästa i mitt liv, och det beror inte på någon annan utan på att jag på riktigt känner en sådan glädje att leva, att få se min dotter växa upp. Det kommer många hinder på vägen och man måste jobba på vad rösterna i huvudet säger och se till att de säger rätt. Nu jobbar jag extra hårt med just psyket, det vill gärna svika lite men jag kämpar på. Jag hoppas verkligen att du och din onkolog har fel, det har hänt förr ;) Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg