The only way is up
Nu har jag passerat datumet, i går hade det gått två veckor sedan dag 8 behandlingen och alltså är idag egentligen min första behandlingsfria dag. Love it.
Jag är fortfarande löjligt trött, jag har till och med tagit naps denna vecka, fattar inte vad det är. Kanske kan min sockerfria diet ha med det att göra också, det måste vara en skaplig omställning för kroppen. Jag har i alla fall börjat röra på mig igen, tre dagar på raken har jag cyklat och promenerat. Det är skönt att komma igång även om jag är trött.
I september när jag fyller 40 (ett jävla tjat om det, jag vet...hade liksom sett fram emot det) skulle jag åka utomlands med min mamma och mina syrror. Nu blir det mest troligt inte så eftersom den här jävla skiten kom i mellan, men jag har i alla fall anmält mig och en syster till Lidingös Rosa Lopp den 25 September. Jag får väl helt enkelt fira min 40 årsdag med att hoppas att jag orkar ta mig runt en mil. Att jag kommer jogga den är inte troligt, men gå funkar det med, i brist på sol, bad och härliga uteserveringar....
Någon föreslog privat vård om jag inte är nöjd med den jag har. Jag hade kanske valt det om jag inte varit en skattebetalare och ensamstående mamma. Jag anser att den vård jag får ska räcka, och nej jag har inte ekonomin till en privat cancervård. Det viktigaste att säga om det är att det verkligen inte ska behövas i Sverige. Jag har bokat en 2nd opinion hos min tidigare onkolog som jag hade på KS 2011, hon jobbar i den privata vården idag, det besöket kostar 2000 kronor. Ett besök. Måste sälja en jävla massa tavlor om jag ska ha råd att träffa henne mer än en gång... Sorgligt det som håller på att hända i detta land just nu, det är min åsikt.
Så glad att jag är halvvägs. Tycker tiden går sååå långsamt nu, det kan få bli nästa fredag NU så jag får ut skiten ur kroppen.
Börjar känna att jag verkligen saknar mitt liv nu...
Jag är fortfarande löjligt trött, jag har till och med tagit naps denna vecka, fattar inte vad det är. Kanske kan min sockerfria diet ha med det att göra också, det måste vara en skaplig omställning för kroppen. Jag har i alla fall börjat röra på mig igen, tre dagar på raken har jag cyklat och promenerat. Det är skönt att komma igång även om jag är trött.
I september när jag fyller 40 (ett jävla tjat om det, jag vet...hade liksom sett fram emot det) skulle jag åka utomlands med min mamma och mina syrror. Nu blir det mest troligt inte så eftersom den här jävla skiten kom i mellan, men jag har i alla fall anmält mig och en syster till Lidingös Rosa Lopp den 25 September. Jag får väl helt enkelt fira min 40 årsdag med att hoppas att jag orkar ta mig runt en mil. Att jag kommer jogga den är inte troligt, men gå funkar det med, i brist på sol, bad och härliga uteserveringar....
Någon föreslog privat vård om jag inte är nöjd med den jag har. Jag hade kanske valt det om jag inte varit en skattebetalare och ensamstående mamma. Jag anser att den vård jag får ska räcka, och nej jag har inte ekonomin till en privat cancervård. Det viktigaste att säga om det är att det verkligen inte ska behövas i Sverige. Jag har bokat en 2nd opinion hos min tidigare onkolog som jag hade på KS 2011, hon jobbar i den privata vården idag, det besöket kostar 2000 kronor. Ett besök. Måste sälja en jävla massa tavlor om jag ska ha råd att träffa henne mer än en gång... Sorgligt det som håller på att hända i detta land just nu, det är min åsikt.
Så glad att jag är halvvägs. Tycker tiden går sååå långsamt nu, det kan få bli nästa fredag NU så jag får ut skiten ur kroppen.
Börjar känna att jag verkligen saknar mitt liv nu...
Nej Ida, jag har inte föreslagit privat vård. Det var ett konstaterande att privat vård kan ge fördelar. Jag tycker inte att det är OK men så ser det helt klart ut idag. Den offentliga vården saknar resurser och det är inte personalens fel. Vi kan skuldbelägga dem hur mycket som helst men det är inte där besluten tas. Svenska folket är heller inte så pigga på att betala skatt till offentlig vård. Allt fler har privata försäkringar idag vad jag förstår.//Ullis
SvaraRaderaOK. jag uppfattade "om du har ekonomisk möjlighet" som ett förslag. Mitt svar är enkelt, nej det har jag inte, mina skattepengar ska ge mig en ok vård, jag skuldbelägger heller absolut inte personer i sig utan säger att det är KAOS.Kaoset där jag får behandling vet jag mycket väl vad det beror på men jag tänker inte hålla tyst om vad jag tycker. Det är skit. Jag fick bra vård 2011 och 2016 får jag en mycket sämre vård. Is as simple as that. Jag orkar verkligen inte göra annat just nu än att klaga. När mina tumörer inte pockar på all min energi längre så ska jag ställa mig på barikaderna, tills dess måste det räcka med att få känna sig besviken.
RaderaIda
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaNej, det ska verkligen inte behövas privat vård. Jag blir arg. Jag hoppas politikerna som varit för en privatisering sover jävligt illa med vetskapen om att unga människor dör för att den allmänna vården har försämrats. Jag som varit så sjukt stolt över Sverige, våra skatter och vår solidaritet. Nu finns inte mycket av det kvar och jag har många gånger undrat om flytten tillbaka hit kommer vara det som kostar mig mitt liv :-(
SvaraRadera