En vecka

Jag har haft riktigt semester känns det som, i solen, inga mediciner, inget knas. Tills i går. Mitt på dagen ungefär började jag få ont under armen, upp mot armhålan, ovanför snittet. Jag har inte haft någon känsel i överarmen men den börjar komma tillbaka och i samband med det började det göra lite ont här och där, men i går kväll var den här smärtan svår att stå ut med. (Passar på att skryta om min smärttröskel som är hög, födde barn utan smärtstillande....Im just say´n...)
Tog så många alvedon jag kunde, la till en ipren, ingenting hjälpte. Kände inget när jag vaknade i morse, men nu har jag lika ont igen. Idag har jag återbesök för att kolla ärret så det känns bra, då kanske jag kan få reda på va fasen det är som gör så ont. Jag skulle själv gissa på att blåmärkena på insidan gör ont och att det kan vara så ett tag, dock var jag helt varm på den opererade sidan i går och inte alls på andra sidan och det kan ju behövas kika på... Det blir lite bättre när jag har en handduk hårt rullad och instucken i armhålan... känns inte alls lustigt att åka runt på tunnelbanan med en handduk i armhålan...

Förövrigt har allt funkat bra, jag har rört på mig som vanligt, sockerfria livet är busenkelt och jag har fått så mycket sommar att jag börjar drömma om en härlig höst och stickade tröjor :) Jag har totalt utestängt alla tankar på någon fortsatt behandling och det har faktiskt inte alls fått någon som helst plats i mitt liv. Just nu känns det otroligt avlägset att det skulle bli något mera?