Tuttar snö och sol

Jag fick ont i magen när jag vaknade och tänkte
att jag nog inte har nått kaffe, måste handla,
sen fick jag syn på det här. 

Ja. Jag ser det snöar jag ser det snöra, det känns åt helvete, hurra......

Förra året den här tiden, april har exakt 4 dagar på
sig att lösa problemet

I går kväll roade jag mig med att kolla vädret i
Barcelona, ser bra ut, om en månad och lite till
kommer det se ännu bättre ut. Sen kollade jag
också Rhodos, det ser ÄNNU BÄTTRE UT
med dagstemperaturer redan nu på över 20+
och det räcker nästan för mig. Fan va det ska
bli nice att åka iväg.

Löpning: Har denna vecka som vi kallar "startveckan-efter en lååång tid i träda" gjort 1,5 mil. Detta på tre korta korta rundor, men jag orkar helt enkelt inte längre nu. När jag gör ska jag öka på. Det är egentligen ganska skönt med korta rundor, man behöver inte hålla på och fundera på när man åt och vänta och trappa upp och ner och så som jag höll på när jag sprang mkt och långt. Det är bara att dra, komma hem efter 20 minuter stretcha lätt och snabbt, wola, klart! På en halvtimme, ett par gånger i veckan. Enkelt! 

Nu tycker jag kanske att vädret sätter lite stopp, men det ska vara sol och 10 grader i morgon, då ska jag springa, snö eller ej!

Tuttar:

Ja.. nu har jag fått en kallelse till undersökning av ev fix och trix av mitt bröst som inte är nått bröst, som herr cancer kom och stal så ofint. Av naturliga skäl hamnar detta på St Göran där allt en gång började och där de gjorde mastektomin. Det som gjorde mig glad är att plastikkirurgen är en kille som också jobbar på Akademikliniken här i Stockholm, det känns ganska tryggt, nu skulle jag bara vilja komma åt bilder på hans verk. Jag är lite orolig för det här, mest för att jag känner att jag vill göra det här och sen aldrig mera hålla på med det här, alltså vill jag så så gärna att det inte ska tillstöta några komplikationer. Ett problem för mig är att jag är strålad, detta kan tydligen ställa till det hela. Det bästa när man är strålad är tydligen att använda bitar av andra delar av kroppen för att få dit ett nytt skal, och det är jag tveksam till att det funkar för mig. Men jag fick heller aldrig några skador av strålningen, förutom att huden fortfarande är solbränd, så kanske funkar det. 21 maj får jag veta hur det kommer bli. Egentligen ska man vänta 1,5 år efter avslutad strålning, men jag har som bekant PIP implantat som jag desperat vill bli av med, jag inte bara har dom farliga implantaten, jag har haft dom i kroppen och det ena har ju blivit strålat, det känns sådär... 

Snälla fina plastikkirurg, säg till mig den 21 maj att allt kommer att bli bra.

Parkeringen på min gata i torsdags. Jag undrar fortfarande om jag är med i doldafärgkameran.

Bara blått (och en stackars svartaktig bil som förvirrat sig in i det blå) på ena sidan och grått på den andra. Bisarr....