Hur går man vidare # 657

Måste lägga in den här bilden bara för att jag ska komma ihåg att jag HAR gjort pannkakor en gång i mitt liv. 

Den här frågan kommer jag nog att ställa många många gånger under mitt fortsatta liv, oavsett hur långt eller kort det blir.
Hela hela tiden dör någon kvinna av sviterna efter/med bröstcancer som jag på ett eller annat sätt haft kontakt med. Nyligen i den grupp på fb där vi peppar varandra. Hon hade planer på att följa med oss när vi ska ses irl nu i april, men så blir det inte, för hon lever inte längre. Jag vill gråta för att det är så satans sorgligt, men jag är förbannad i stället. I bland tror jag att jag är arg i själen numera, det kanske inte är tabletterna som gör mig arg, det kanske är situationen.

Nu till något roligare. Jag har bokat en resa till Barcelona i slutet till Maj, en weekend. Jag ser så mkt framemot den! Fan va skönt. Jag ska bara softa, shoppa, äta, dricka cava och njuta av mitt sällskap som jag på sätt och vis faktiskt träffade när jag var som mest sjuk, att han pallat med mig och orkat finnas där i periferin är värt ett "hatten av"...
Innan den blir av så ska jag ju hinna med en vecka i Grekland också, med min dotter, det är hon också värd! Hon ska ha massa "hattar av" som stått ut med en pisstrist, skallig, uppsvälld morsa, hon har kämpat på med känslor om hur andra ska uppfatta mig som såg jävligt mysko ut ett halvår. Det är så underbart nu, att se hur fort barn glömmer och hur det bara lägger saker bakom sig på ett skönt sätt! Hon är vidare! Nu är det bara jag kvar som ska gå vidare.

Men hörrni, nu är det PÅSK för bövelen! GUD VA SKÖNT med lite ledigt! Vi drar till roslagen och njuter med nära och kära.

Idag mår jag fan riktigt riktigt bra. Älskar den här känslan.

Herregud... det här stället ska jag inte äta lunch på, jag kan INTE låta bli friterad banan till efterrätt, och låt mig bara påminna er om att jag verkligen inte borde äta efterrätt...

Står bakom dörren på jobbet, min två squashrack och badminton. Dax att damma av!

Ser äckligt ut, men det här kära vänner är lyxfrukost för mig och det får mig att tänka på min morfar. Jag har ätit mkt kall korv med morfar i mina dar. Det var innan cancerhelvetet slog till. Jag gillar inte cancer.