ETT ÅR!

Idag har det gått ett helt år sen jag fick min sista cellgiftsbehandling. För mig var det den största dagen i för slutet av min behandling, trots att den inte var slut, men allt annat kändes som en barnlek efter det.
Ett helt år sen mitt hår började växa ut igen och livet så smått började återvända. Ett år som har gått väldigt väldigt fort, ett jobbigt år med olika faser av oro, återhämtning och annat trix. Jag får nog ändå säga så här ett år senare att jag tycker jag hämtat mig bra, jag tror kanske inte längre att min hjärna kommer hämta sig det känns sorgligt för mycket som har med den att göra är väldigt irriterande att det inte funkar. Jag kan ju leva som vanligt, men jag får kämpa mycket hårdare för små saker, sådant som man tar förgivet ska fungera. Eftersom jag bara är 35 så undrar jag om det kan bli sämre, alltså har min hjärna åldrats i förväg eller vad?... Jobbigas upplever jag nog att jag har svårt att komma på ord när jag pratar. Jag har också problem med paraplytänk på olika områden (typ som att snabbt se året framför mig med olika årstider...låter helt konstigt...och det är det också) och jag upplever det som att jag har problem att hänga med i samtal där jag inte är "helt hemma" från början. Men jag kämpar på. Svårt att förklara, tror kanske att det mest är jag som lider av det, jag får som sagt jobba lite hårdare.

Dejten med sex andra bröstcancer tjejer förra helgen var grymt trevlig! Det är ju bisarrt på ett sätt, och väldigt naturligt på ett annat. Vi hade massor att snacka om, och det är uppenbart att det finns saker att lufta. Jag måste igen upprepa att det är lite som en mammagrupp, för er som varit med i en sådan, man delar saker som man inte riktigt tar upp på lunchen på jobbet, och detta med främlingar. Vi sitter helt enkelt i samma båt, och i den här båten finns inga gränser. Befriande.

Sen var jag på ytterligare ett möte med en tjej som jag haft mycket privat kontakt med, hon kontaktade mig när hon fick sin dom och sen har vi haft kontakt från och till, det var verkligen trevligt, känns som en nygammal vän! Tack för det Ann, väldigt trevlig kväll, det får bli många fler sådana!! Jag tackar bloggen för alla nya vänner jag träffat under detta år. Det är ett märkligt sätt kanske att skaffa vänner på, men jag är så så glad att jag har dom :D

Restaurangvecka igen! Har nu avverkat en gammal goding, Köttbaren, andra gången på inte särskilt lång tid som jag varit där, och jag måste säga att det är en vinnare. God mat, och framförallt är helhetsintrycket är så GÖTT. Det är så härlig stämning, svårt att förklara...den där Melker har koll på hur man skapar en trevlig miljö.
Sen testade jag Zink Grill som jag hört så mycket bra om, bara bra, men det blev inte bra för mig, och jag tror faktiskt inte att jag kommer gå dit igen. Servicen var så överdriven att jag blev irriterad, dessutom var det så uppenbart att servisens viktigaste uppgift var att se till att vi åt så fort som möjligt och stack så de fick loss bordet. Jag ska fan aldrig mera äta på en skitrestaurang där man för DYRA (ja, maten var verkligen medioker till ett hysteriskt pris och med den "servicen" så är det helt klart inte värt ett besök)  pengar måste kasta i sig maten och där servitören kommer fram var tredje minut och stör i samtalet för att hälla upp vinet i flaskan så snabbt som möjligt för att man ska gå. Köttbit från 300 kronor, vill du ha pommes eller nått annat till ? 49:- , vill du ha några skivor äcklig tomat (smaklös vit soggig) till? Ytterligare 49:-, och sås? 15:- ... Ja ni fattar. Kanske är det ett måste på en adress som är Biblioteksgatan. Det är helt ok priser tycker jag, OM maten är god, servicen och känslan den rätta. Men nej. Dock har alla som varit där prisat stället, så jag kanske hade maximal otur. Hoppas det. Vill man se en "kändis" eller två är det här rätt ställe.
Har också besökt Mood gallerian, trevligt ställe! Det blir fler aw´s och annat där :)




Kommentarer

  1. Ett år... Härligt!!!
    kram Annica A

    SvaraRadera
  2. Grattis till ett år!!!
    Inser plötsligt att jag redan har förträngt när jag gjorde min sista behandling. Det blev liksom inte riktigt detsamma när jag fick fortsätta med herceptinet.
    Visst är det läskigt hur hjärnan lever sitt egwt liv! Jag tror fortfarnade på att det blir bättre. Jag är så glad över att jag har fått följa dig och fått stöd genom det! Tack Ida <3
    Umder dagen lägger jag ut ngr jag tror du hade gillat på min blogg. Kolla gärna in på ihusetbredvid.blogspot.se
    Kram Anna

    SvaraRadera
  3. Jag känner igen det där med att tappa orden och känna sig lite "trögare" än innan. Det är trist men får vara värt det man klarar sig i övrigt. Det är konstigt det där med alla som sitter i samma båt. Fast man inte känner varandra tycker man att man gör det. Jag borde sluta läsa bloggar nu när min behandling är slut men det går inte. Som du skriver: vissa saker tar man bara upp med likasinnade. Omgivningen tycker ju att nu när man är tillbaka är allt väl som vanligt. Eller? Och man vill inte älta för mycket med nära och kära heller.
    Din blogg var en av de första jag hamnade på och sedan blev det några till. Det verkar som om du inte heller är färdig med det här. Om man någonsin blir det. Jag tycker själv att jag är som vanligt, men min sambo menar att jag är förändrad: mer i min egen bubbla + att självförtroendet fått sig en törn.
    Tack för att du fortsätter skriva! Jag fortsätter läsa.
    Kram
    Maria

    SvaraRadera
  4. Tack själv Ida!! En mycket trevlig kväll, det ska vi självklart göra om! Uteservering nästa gång? :) KRAM! Ann

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg