Bikini

Först prövar jag min nya bikini, blir lika ledsen som varje gång jag ser mig själv i för lite kläder, jag ser horribel ut, det ser inte ut som jag, och ändå har någon jävel lämpat över den här kroppen på mig och den enda som kan göra sig av med den är jag. Och inget funkar som förr, inget! Jag kan inte bara äta lite mindre och röra mig lite mer så rinner det av, så funkade det förut. Nu är det som om skiten är huggen i sten.... får inte bort skiten, och inte kan jag hålla mig heller... frestelserna är enorma. Jag bara äter och dricker gott helatiden.. kan inte sluta. Det är så svårt. Jag börjar nu förstå dessa människor med enorma övervikter som inte pallar. Jag fattar, jag har aldrig tidigare fattat att det kan vara så svårt. Vad har hänt med min kropp.... (ja det är ingen jätte kropp, men det som sitter sitter som fan)
Så, jag testar bikinin och tänker, det får väl duga, sen sätter jag mig och äter padthai, dricker en cola och tänker vidare "det här måste stoppas".




Fråga till Er som fått cellgifter samt äter tamoxifen el liknande. Får ni lätt blåmärken? Jag får blåmärken av sömmarna på mina jeans. Är inte det lite väl lätt? Ska det va så? Jag har varje dag jag kliver ur mina byxor nya blåmärken någonstans, det verkar mest vara låren som är känsliga. Det är också där det verkar samlas mest vatten, där och runt midjan (som också är något nytt för i år...)
Jag äter furix mot vattnet, men mår inte 100 av dom, så jag skulle vilja få till någon annan metod. Vad ska man tänka på med kosten när man lätt binder vatten?

Fan va skönt det vore att sluta med tamoxifen. Bara fyra år kvar.... eller kanske nio.... toppen.

Lite drygt en vecka kvar till Grekland, den där jävla bikinin kommer ligga där och glo elakt på mig en hel vecka, medan jag gluffsar i mig allt möjligt skit... eller så vänder jag på det och tar tag i det, även om bikinin inte kommer att vara schysstare mot mig om en vecka, men jag kan ju iaf ge den en match. Fattar inte hur man kan fajta sig igenom en sådan här grej som cancer när man sen inte ens orkar med att tajta till och släppa typ två kilo? Hur jävla svårt kan det vara? Jag blir så TRÖTT på mig själv! Satans jävla cancer. För att helt bli av med sviterna av den borde jag börja med att verkligen ta detta problem på allvar!
Det som inte känns som ett problem när vi snackar bikini är faktiskt det faktum att det fattas ett halvt bröst, det bryr jag mig inte om. Jag känner mig rätt så stark där och känner att det är jag. Jag har bara 1,5 bröst, och jag skäms inte alls för det, inga problem. Sen kommer det såklart bli skönt att få ett nytt, men det är inte prio ett i jakten på den tidigare kroppen, den glada fasta pigga.... undrar om jag förskönar lite, hur det var innan det här drabbade mig... jag var förmodligen lika missnöjd då, men jag minns det inte, och det är ju inte bara cellgifter och tabletter som lyckats med detta konststycke, det är ju handen som föder.... och ätit, det har jag gjort, hallelulja!
Några saker är säkra. Det en är att jag inte blir yngre, och det kommer inte att bli lättare, det andra är, jag kommer aldrig älska mig själv när det är så här, och med det sagt så drar jag på mig löparkläderna och sticker.

jag önskar mig ordning med detta omgående tack!

Tjing!