Tar tillbaka, gör om, gör rätt...
Först vill jag bara skriva att jag är hemskt ledsen, ledsen för att ännu ett ungt liv tagits i cancerns fotspår. Alla tankar till Jenny, hennes familj, och vänner.
GÖR OM, GÖR RÄTT
Anyways. Tydligen så har Mr President inte sagt "alla MÅSTE jobba till 75" utan "de som vill får jobba till 75"... varför är det inte så redan undrar jag då? Är man inte myndig nog att själv avgöra när man inte vill jobba längre. Det är allt jag har att säga om det.... skit i alla "if´s and but´s"... om man e frisk i huvudet och inte en fara för sig själv och andra så säger jag KÖR. Dock vet jag och alla andra som råkat ut för att försäkringskassan hur fel och knasigt det kan bli, så se till att det FUNKAR, så att det inte blir så här "vi frågar inte hur gammal du är, vi frågar vilken arbetsförmåga du har".
Så, nu orkar jag inte prata mer om politik, jag kan verkligen ingenting om det. Tyvärr.
Fan va jag njuter av helgerna nu för tiden?! Det hade jag inte vett att göra när jag var sjukskriven. Fredagskänslan har fått en helt ny innebörd. Även om det är en bekant återkommande känsla så känns den ändå ny och alldeles alldeles underbar.
 |
| Lägg till bildtext |
Hästar. Igår var jag äntligen med min dotter till stallet. Jag gick runt och insöp doften av frihet och kärlek som ett fån. Blev kall om fötterna men fortsatte att le. Det var teori "lära sig sätta på en grimma".... "fröken" frågade tusen frågor och jag ville skrika "JAG VET, JAG VET" på alla frågor, men det var inte riktigt jag som skulle svara så jag stod och bet mig i tungan i 45 minuter"... Piggborste, rotborste, hovkrats, ryktborste.... you name it, I know it ;) Helt övertygad, det är som att cykla... mina år med hästar kommer aldrig att försvinna, jag ville bara ge mig in i leken, och fasen... jag måste också börja... ska genast börja smida planer hur jag ska få det hela att gå runt.
Det var en fröjd att se min dotter också, hon som vanligtvis är lite mera blyg var så framåt och det här kan bli nått, jag tror att hon gillar det, på riktigt. Det känns riktigt bra!!
Jag vill tacka dom hästmänniskor som uppmuntrat mig att ta tag i det. Jag har saknat det i många många år men bara tänkt " det är omöjligt". Kanske har min situation fått mig att inse att inget är omöjligt... eller att helt enkelt "go for it... " livet kan blir jäkligt kort, för kort för att sitta och längta efter sådant som kanske finns runt hörnet egentligen.
 |
| Hehe... |
Visst är det undebart, hästlivet! Och det är verkligen precis som att cykla. I löv it <3. Önskar jag hade tid och råd (!!!) att rida flera ggr/vecka!
SvaraRaderaHåller med om att fredagarna är härliga. Jag är såååå trött då och somnar gärna i soffan efter ett glas vin.
Vill tipsa dig om viktväktarna. Trodde väl aldrig att jag skulle sätta lin fot där, men vad fasen gör man inte för att bli av med kilona efter behandlingen. 3 kg på en månad :))
Jag fick ett ryck och tog upp ridningen efter 15 år. Vill tipsa dig om detta ställe, var där en vecka i somras och sen tre dar i höstas igen. Barn är välkomna och kan rida i en egen ponnygrupp. Man bor i egen lägenhet eller i ett torp och har sin egen häst. Tre timmars ridning per dag, så det gäller att man är lite i form innan (vilket inte jag var direkt, var typ död dag 3...). Otroligt fint ställe med fantastiska ridvägar. Tycker det är svårt att hitta bra ridning i sthlm, ridskola är superdyrt och rätt trist. Har kollat på medryttarhäst, kanske ett alternativ?! Tipsa gärna om du kommer igång och var och hur!
SvaraRaderaKram från Maja
http://www.tunarp.se/index.php?kat=1
Halloj Anna! tack för tipset. jag får inte vara med i viktväktarna, och det beror väl mest på att jag enligt alla BMI och vad det nu heter behöver träna och inte gå ned i vikt... (sen vet ju jag så klart bäst hur jag brukar/vill/ mår bra av.... men viktväktarna is all about weight) Kanske finns någon bra nätgrej nuförtiden med WW? Jag tror dock att jag kommit på ett sätt som funkar för mig nu, och om jag bara kommer igång kommer det bli helt perfekt! ;) Jag var med i WW när jag hade fått barn, var samma sak då, jag fick vara med, men bara med ett kilos "övervikt". När jag gått ned det enda kilot var jag icke välkommen längre. Dock funkade det så bra att jag inte behövde det mera :D Missförstå mig rätt, det är bra att det finns regler och grejor för det där och att man har koll på att rätt människor är där! Hemskt med alla unga tjejer som svälter sig och annat, det är väl svårt att avgöra vem som borde och inte... Bantning (fy vilket otrevligt ord det är på nått sätt) är verkligen komplext.
SvaraRaderaKul att du lyckats så bra? Hur känns det??? KRAM
Känns helt ok :)
SvaraRaderaNgt kilo till så börjar jag snart känna igen mig. Då är jag inte välkommen på WW mer heller...
För min del hanlar det inte om bantning, utan att komma ur sockerbegäret och äta mer rätt. Sen äter jag vad jag vill på lördagarna.
Kram
Jo jag fattar precis... jag menade inte att du bantar, det ser så ut när jag läser det. Men att gå ned i vikt kan kanske kallas flera olika saker. Även om man ska äta rätt och komma ifrån socker så är ju VV ändå inriktade på viktminskning.
RaderaJag vet ju eg vad mitt problem är... jag rör inte på mig, och jag behöver ganska mkt motion för att må bra, men tänkte att jag kanske skulle känna mig lite peppad om jag fick släppa de sista kilona (alltså... hur var det, äter du tamoxifen? Jag misstänker att det kan vara boven...) men jag ÄLSKAR chips, godis och vin... och har svårt att hålla mig till bara helgerna, men det är precis som du beskriver det jag vill komma till också.
Kram!
Jag har alltid förespråkat att man ska leva medan man dör. Att man ska försöka njuta av livet på det sätt som passar en bäst. Vad andra människor har för anspråk på vilka sätt det är försöker jag förbise. Och speciellt efter en diagnos som cancer tycker jag att man ännu mer ska slåss för sina val i livet. Varför då kommer någon att tycka. Tja, för att man oftast, inte alltid ,har närmat sig sin egen sanning. Vad som är viktigt för just mig och ingen annan. Det är ju ett gäng människor som gärna vill att man ska passa in i mallen som cancersjuk eller ”snart-på-väg-att-bli-frisk”. Då vill de gärna att man ska vara på ett visst sätt. Man ska exempelvis inte längre bry sig så mycket hur man ser ut eller hur man bor, vilken bil man kör eller gräma sig över framgångsproblem som att klaga på dyra resmål och man ska absolut inte ojja sig över att man önskar sig eller vill förändra något. Nej man ska helt enkelt vara liknöjd med det man har fått. Nämligen chansen att bli frisk och med den ska då följa, per automatik, en totalt insikt om att allt som är förlustelse, förströelse eller utnyttjande av det goda livet borde vara raderat ur ens gener.
SvaraRaderaJag är samma Lotta som tidigare. Med samma brister och fel. Däremot har jag lärt mig en del och det är inte att dra ner på konsumtionen av resor, skor eller goda viner. Jag gnäller fortfarande över damm under sängen och jag önskar jag hade en bättre bil. Det är ett ständigt pågående arbete att leva i nuet. Det är inget som infinner sig omedelbart. Och jag har lärt mig att tvärtom att njuta ännu mer tillfullo av det som gör just mitt liv värt att leva.
Snodde texten ovan från Lotta, Vimmelmamman. Herregud, vad jag känner igen mig! ( på tal om alla som ojjar sig över att man tex vill gå ner i vikt... Man ska ju vara glad och tacksam över att man är frisk, eller hur???
Hade tänkt kopiera in texten i kommentaren ovan, men var för snabb.
Kram igen!
JA!! Vet du, exakt så där känner jag med... exakt, det finns inget att tillägga!
RaderaKram igen igen :)
Hoppas dottern fortsätter trivas i stallet ! Kan instämma med Maja att Tunarp är trevligt, har varit där flera gånger med mina riddamer och vi har haft hur kul som helst. Flera av dem har även varit där med döttrar o bott i stuga och ridit. Kanske lite tidigt denna sommaren men nästa ?
SvaraRaderaHär är en rolig film från deras terrängbana:
http://www.youtube.com/watch?v=W9bUtgygZSk
Goderafton.
Karin och Maja: Tack!! Det låter supernice!! Ska kolla upp detta!
SvaraRadera