Ang Tamoxifen
I mitt tidigare inlägg skrev jag lite om det här med slarvet av tamoxifen. Frågan är hur de gjort studien, i alla rapporter utgår ifrån att man har 50% risk för återfall om man slarvar eller slutar ta tabletterna, det kan omöjligen stämma då alla har olika stora risker från början? Hade jag väldigt jobbiga biverkningar (det finns ju de som man kanske inte orkar leva med, som oro och depression, det är ju ingen livskvalite att leva i depression år ut och år in om det inte går att medicinera mot medicinen) så hade jag nog övervägt att sluta om jag då skulle slippa dessa biverkningar. Hade jag haft hög risk att åka dit igen hade man kanske fått väga det ena mot det andra.... Jag är inte alls förvånad över att det "slarvas" eller att människor inte vill fortsätta äta dom.
Personligen är jag glad att dom finns, känns ju som att man gör vad man kan, det enda man själv kan göra för att minska risken, även om den för mig är liten för återfall oavsett. Jag kommer fortsätta äta dem. Jag har bara "förstärkta" symptom på olika områden, min kropp har inte gett upp ett liv innan klimakteriet ännu, om den ger upp eller fortsätter jobba mot det återstår att se, kanske tilltar biverkningar, kommer nya eller så lär man sig att leva med dom... vem vet hur det känns om några år. I bland undrar jag om dom verkligen gör mig någon nytta, men jag skulle aldrig drömma om att chansa. Tuggar vidare dag ut och dag in....
När jag fick min "tamoxifen utbildning" berättade min onkolog att tamoxifen skyddar lika länge som du ätit dom. Vi pratade om det pga av att jag pga av min ålder fick frysa ned vävnad för att ev i framtiden kunna få fler barn (cytostatika kan i vissa fall ta död på den mekanismen) . Hon sa då att det är ingen fara om jag skulle vilja skaffa barn att göra ett uppehåll, låt oss säga att jag ätit dem i 1,5 år, då har jag skydd i tre år, alltså skulle jag hinna skaffa barn och kunna fortsätta med dem 1,5 år efter det att jag slutat. Så att man missar någon dag här och där på dessa fem år är nog ingen jätte fara, inte för just mig och min diagnos i alla fall.
Usch, ingen vill ju få ett återfall, det tror jag alla som gått igenom detta är överens om, jag menar bara att det kan finnas anledningar till att man "slarvar" eller skiter i dom.
Hoppas att det snart kommer bättre mediciner så att alla pallar att göra det dom kan för att hålla sig från eländet.
Personligen är jag glad att dom finns, känns ju som att man gör vad man kan, det enda man själv kan göra för att minska risken, även om den för mig är liten för återfall oavsett. Jag kommer fortsätta äta dem. Jag har bara "förstärkta" symptom på olika områden, min kropp har inte gett upp ett liv innan klimakteriet ännu, om den ger upp eller fortsätter jobba mot det återstår att se, kanske tilltar biverkningar, kommer nya eller så lär man sig att leva med dom... vem vet hur det känns om några år. I bland undrar jag om dom verkligen gör mig någon nytta, men jag skulle aldrig drömma om att chansa. Tuggar vidare dag ut och dag in....
När jag fick min "tamoxifen utbildning" berättade min onkolog att tamoxifen skyddar lika länge som du ätit dom. Vi pratade om det pga av att jag pga av min ålder fick frysa ned vävnad för att ev i framtiden kunna få fler barn (cytostatika kan i vissa fall ta död på den mekanismen) . Hon sa då att det är ingen fara om jag skulle vilja skaffa barn att göra ett uppehåll, låt oss säga att jag ätit dem i 1,5 år, då har jag skydd i tre år, alltså skulle jag hinna skaffa barn och kunna fortsätta med dem 1,5 år efter det att jag slutat. Så att man missar någon dag här och där på dessa fem år är nog ingen jätte fara, inte för just mig och min diagnos i alla fall.
Usch, ingen vill ju få ett återfall, det tror jag alla som gått igenom detta är överens om, jag menar bara att det kan finnas anledningar till att man "slarvar" eller skiter i dom.
Hoppas att det snart kommer bättre mediciner så att alla pallar att göra det dom kan för att hålla sig från eländet.
Vi pratade om dessa tabletter senast igår jag & min man. Jag mår väl inte så bra psykiskt & visst kan tamoxifen ha en del i det + att de blev lite mkt med pappas,mammas,min & syrrans cancer mm men jag vågar inte att sluta äta dom. Ska äta i 3 år till är planen fast jag väljer att må lite nere för som du skrev,,,& jag håller med. Återfall är inget jag vill ha.
SvaraRadera