Väntan och pianosträngar

Tråkigt är bara förnamnet. Nu är jag pigg och barnet är tillbaka i skolan och så även alla andra jag känner. Jag har så tråkigt. Men jag har heller inte lust att göra ett skit, ingen inspiration alls för målning (mediciner?). Var och hälsade på på jobbet i går, pratade lite framtid. Saknar att gå dit, och ser framemot att snart göra det igen.

Känner mig ganska trött just idag, jag försöker vända på dygnet, är nog så enkelt. Det regnar sidleds ute och jag känner inte för några sportiga aktiviteter, har trappat ner på morfinet och tror att även det kan göra att man känner sig lite nere, om jag inte minns fel från tidigare intag. Äter ff nervkörsmedikamenten och vet inte när jag ska trappa ner på dem. Just nu har jag en härlig (eg känns det som två) härliga senor, fenomenet kallas "pianosträng" som går från armhålan ända ut i handen och gör ont, det stramar och drar. Ganska vanligt efter operation av axillen och ska gå bort av sig själv med tiden men är jävligt störigt.
Borde gå och handla men har ingen lust...

Typ så känns livet idag. Jag väntar, igen. Jag vet att de vet vad som ska hända, men jag måste vänta på svaret. Trist.

Kommentarer

  1. Den väntan är det jobbigaste. Hoppas du snart får svar o vet hur du ska gå vidare!!
    Kram Malin

    SvaraRadera
  2. Jag kan rekommendera att söka rehabresa från curo när du vet hur allt blir. Jag fick beviljat och åker till ett spa i pärnu nån gång i höst efter min operation ! Hade oxå pianosträng men den försvann... Men sjukt obehagligt..Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg