Bara bröst

Pain is a pain in the ass but really the pain is in the arm... hänger ni med?

Mina nya mediciner mot nervsmärtan fungerar bra. Jag har inte alls lika ont längre. Det är fortfarande nått som inte försvinner, tror lite hänger på att jag gått och spänt mig i många dagar nu, det tar väl lite tid för kroppen att slappna av. Idag ska jag ta en promenad och det har jag inte gjort sen det började göra ont förra torsdagen.
Jag blir hejdlöst trött av dessa piller, men det är i alla fall bättre än att ha så där ont. Svårt att förklara den där smärtan alltså. Urk.

Jag är glad att jag kommit in i sockerfria världen helt nu, annars hade jag absolut gått runt och tuggat i mig godis här i mitt "tycka synd om mig själv mood" som jag haft senaste veckan. Jag har så mycket jag vill göra men har inte kunnat göra ett skit pga av den där satans armen... GRRRR
Hur som helst, nu är jag tillbaka på matchvikt, det är verkligen skönt, jag mår så mycket bättre när jag är nöjd och glad. Det får mig att tänka på bröst...apropå att vara nöjd,  och alla diskussioner om bröst jag läst i olika medier.
Bröst är det ett väldigt fokus på överallt och alltid, en del kvinnor som får cancer och måste ta bort ett eller två eller delar av ett bröst mår dåligt. Jag har aldrig förstått problemet riktigt då jag aldrig känt mig ens lite obekväm med detta, jag accepterade från första sekund att mina nya och jävligt dyra bröst var en kort med härlig upplevelse...
Jag kan absolut förstå att en del kvinnor upplever detta som jobbigt, och jag tycker det är synd, det blir ett extra ok efter all skit, att vara missnöjd med hur man ser ut och det kan handla om att man inte vill visa sig naken för sin kille, tjej, man, kvinna, one night stand.. osv.

Det är ju vad det är. Jag har haft en sjukdom som hade tagit livet av mig om jag inte åtgärdat det, kan inte män (eller kvinnor heller för den delen, jag bara inbillar mig att kvinnor har en annan acceptans) förstå detta så kanske att dessa människor inte är värda din uppmärksamhet eller dina nakna bröst. Jag har hört historien om kvinnan som åkte hem och tog ut skilsmässa då hon kände sig som en "halv kvinna" efter sin mastektomi... alltså nej. Visst vi gillar olika, jag älskar inte alla människor och jag tycker inte att alla är attraktiva, på samma sätt kanske man kan träffa folk som bara inte skulle klara av det faktum att det fattas ett bröst, eller två, eller delar eller att det är sönderopererat... så är det ju, men har du träffat någon som betyder något för dig, och det hänger på brösten? Tror det görs en för stor grej av det helt enkelt. Det ligger också något i detta "man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan", det handlar nog mera om att jobba med sin egen syn på brösten än på hur andra människor verkligen reagerar på att något är annorlunda. Det finns ju miljontals kroppar där ute, brösten är bara en del av en kropp.

Kanske skulle jag känna att jag inte skulle vilja överraska någon "TJING TJING" liksom med dessa. SUPPRISE! Gissa vad som hänt här grabben?! Nej, men har man kommit så långt så har man förhoppningsvis hunnit hinta om detta. Vad vet jag, det går fort i hockey... har man hört.

YOU ARE GORGEOUS KVINNA! Med eller utan bröst.

Jag har nya träningsbyxor, och det dök upp en minst sagt trevlig SUPRISE när jag satte på mig dom :D Becouse Im gorgeous today.

Det är svårt att älska sig själv och jag tror för många av oss så är det en livslång struggle, men dom dagarna man gör det så får man passa på att älska andra.

Kärlek till alla bröstlösa vackra kvinnor!