Vilken helg!

Men alltså mamma, varför är det så mörkt här? Holly hade svårt att förstå det mysiga med att äta i skenet
av levande ljus.

Vilken underbar helg. Den har varit helt fabulous! Vilket väder?! I fredags körde vi födelsedagsmys på Italiano Restaurang i Stockholm, jag gick sen vidare till Miss Voon och testade den nya baren (Melkers nya ställe för er som har koll på restauranger) Det var en superhärlig dag från början till slut. I går var vi på Gröna Lund. Vi var där i 7 timmar, tills jag började frysa om fötterna. Man kan säga att vi sovit rätt gott i natt :) Vädret var så grymt i går att jag mest gick runt och njöt av det, det gjorde mig ingenting att bara sitta i solen och vänta på min tjej som ville åka allt möjligt konstigt som hade lång kö. Jag tror detta var sista helgen, så det var ju skönt att vi lyckades gå, nu är det långt kvar tills det blir grönan väder igen.
Tyvärr tyckte jag att det var lite otäckt att kolla på H när hon åkte twister och annat, jag fick dödsångest, ungefär som jag själv känner när jag åker, jag sitter bara tänker på vad som händer OM det som håller en på plats skulle kracka.... jag kan inte sluta. Och min tjej är som en liten vante i dom där grejorna... Så klart händer inget, men jag kan inte låta bli att må dåligt.... onödigt eg.

Det var en tjej med som jag aldrig träffat tidigare. Vi började prata om cancer och annat, hon berättade att henne syster blivit diagnosticerad med MS. Det är ju vidrigt, och återigen får man verkligen komma ihåg att man har det bra, att jag har haft en jävla tur... Jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara att gå runt och ha ont i kroppen och veta att det aldrig kommer att bli bra, utan bara värre och värre... fy fan alltså. Då är ett plastbröst och kort frilla ett litet pris att betala. Jag vet hur det är att ha ONT i kroppen, det känns inte som nått jag saknar.
Har läst om en ung tjej som har smärtor kvar efter cellgiftet taxotere också, hon har så ont, och det är en biverkan som kan hända, man får nervskador av cellgiftet som inte kan bli bättre, därför är det så viktigt att tala om under behandling om man tappar känsel och eller får ont i fingrar och tår osv. Fy fan för det också... om man väl gått som segrare ur en cancerbehandling så kan man väl för i helvete vara värd att få må KANON BRA! Urk...

Här sitter hon, lilla H på 20 kg längst fram,.... urk. Tror pappan får ta den här grejen nästa gång, han är inte lika harig som jag....

I morgon är det dax att köpa rosa bandet! Do not forget! Köp till nära och kära när du ändå håller på!