Lite hit och dit

 Ni som läste min blogg tidigare vet hur våra marsvin Moroten och Gurkan ser ut. Det är inte utan att man undrar om jag liksom hämtat inspiration... Mitt hår är inte helt lätt att manövrera, inte ens 3-4 cm långt... Pain in the ass so to say. Men bättre det än inget alls, helt klart.
Det börjar bli riktigt lockigt, men jag var lockig tidigare, och jag upplever inte att det blivit annorlunda, det ser nog ut som mitt hår skulle ha sett ut och känts om jag rakat mig frivilligt tror jag. Jag känner igen känslan när jag tar på det, det är mitt hår :D

Det sista hon gjorde på gamla skolan var att hänga
upp och ned i kläterställningen, hennes hej då till Johannes Skola. Tjing!

Tiden går och går och det finns mindre tid för att tänka och känna, på gott och ont.

Det har hänt en del i mitt liv sen sist. Min dotter har bytt skola. Hon trivdes inte till 100% och vi bestämde oss för att vi inte ville chansa på att det skulle bli bättre. Det största problemet som födde nya problem var resan. Hon hann inte leka alls med kompisar efter skolan, kan inte följa med någon hem, inga aktiviteter, när vi väl kommit hem var det dax för middag o läggning. Jättebra med engelskan, men givetvis inte på bekostnad av hennes välbefinnande. Det ska vara kul att gå i skolan när man är sju. Vi var och hälsade på i nya skolan i fredags, det var toppen. Hon längtar nu efter att det ska bli måndag och hon får gå dit igen. Skolan ligger 2 minuter bort med buss, och 15 minuter till fots från oss. Perfekt. Det har varit lite stressigt med det här, få ihop allt, sluta på det ena, börja på det andra, skicka papper hit och dit, ringa hit och dit, hälsa på här och där. Jag har somnat i soffan varje kväll runt "barntvdax".

Mitt ex har fått bråck efter sin operation (tarmcancer) och gjort en massa koller (endoskopi, en MR, två skiktröntgen) . Nu säger de att han måste göra en till för de "ser något". .... Som expert inom området ryser man en aning, blir kall, vill dö, rycker upp sig och känner sig låg igen när man får höra "ser något". Jag känner starkt att det inte "är något" iaf inte det det skulle kunna vara. Men så klart måste de vara noga innan de börjar operera.

Balkongen idag, lörsdag 16:00 10 september. Sweet!

Svårt att ha positiva tankar kan man tycka, men jag har det, jag tror inte det är "något"... är det det, ja, då får man omvärdera känslan, hoppas jag slipper det. Det får vara nog nu. Vi har inte ens fyllt trettiofem, vi har båda tagit en smäll, det kan inte vara möjligt att det inte är över.....

Har inte tänkt på vikten och den nedgång jag ville skulle ske, i onsdags tänkte jag snabbt att mina skapligt nya jeans i en strl större än innan helvetet bröt lös kändes lite mindre tajta. Morgonen efter fick jag ett infall och tog fram mina gamla jeans, och FÅR PÅ MIG DOM! Sist jag försökte fick jag inte upp dem längre än till låren, där var det tvärstopp, nu kan jag ha dom. OK, dom är tajta som satan, men dom passar. Jag grät nästan, så glad blev jag. Allt kändes helt plötsligt så mycket lättare.

Nu är det dax för lördagsmys hemma hos. Ha en underbar helg, det är galet fint väder här i stan, och jag hoppas det håller i sig!

Tjing!