Magiskt

Min första frustande och dallrande runda i jogging mode hela vägen (ja ok, bara 3,34km, men det är STORT för mig just nu) Jag gjorde ett försök tidigare när jag inte var helt frisk, det gick inte bra och
jag blev så nere när det bara inte gick. Nu är jag tillbaka, det gjorde inte ont någonstans, det var bara jäkligt befriande att få röra på sig ordentligt. Nu kan jag nog öka på rätt snart, men jag ska inte pressa mig, sakta men säkert. Kan 3 kilometer få mig att känna sådan glädje, hur ska då 6 kilometer kännas?? För att inte snacka om 9... och sen 12? WOHO.. I cant wait :D
Min dotter sällskapade på cykel, det var super trevligt, vi kom fram till många bra saker, och ska göra om det i morgon igen.

It´s been a lovely day.

Kommentarer

  1. Underbart! :-) Jag har aldrig varit någon träningsfreak utan har nöjt mig med minst en och en halv timmas hundpromenerande varje dag, men nu kan jag knappt bärga mig förrän jag kan köpa ett träningskort och börja bygga upp min kraftigt raserade kropp efter den här pärsen. Ha det så härligt på rundan i morgon! :-)

    Kram från Helena

    SvaraRadera
  2. Ja visst känns det som om den är helt trasig, kroppen? Det känns som det blivit någon kemisk reaktion inifrån och ut, genom muskler och leder och huden. BLÄÄÄ... jag vill svettas bort det här skiten och plocka fram det gamla liksom :) Men 1,5h promenader är sanslöst bra motion för kropp och själ, vad man gör eller hur man gör det tror jag spelar mindre roll, så länge man hittar nått som man VILL gå ut och göra igen och igen och igen. I ditt fall är det säkert rätt enkelt, du både måste och har sällskap varje gång :)
    Kram!

    SvaraRadera
  3. wooohooo! :D

    Jag har förresten suttit igång med lchf-dieten, ska bli spännande att se hur det går!
    sen kanske jag orkar följa med på springturer!

    :) Katja

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg