Vad ska man säga

... mer än att jag inte riktigt kan minnas eller förstå, så har jag och många med mig varit här. Här är en till tjej som många av oss vill dela med sig av sin erfarenhet, det är viktigt tycker jag, det är viktigt med hoppet. Särskilt en bit in i det hela när man får den hela bilden av vad man verkligen varit med om.
http://www.expressen.se/tv/nyheter/inrikes/hultling-min-kropp-ar-ett-vrak/

Och med det här så ska jag knata vidare till första mötet med min PT. Spännande och skitläskigt. Jag sa hejdå till bröd i morse, och till hamburgare, cola och pommes på lunchen, det är ett minne blott.

Har också hunnit tala med Radiumhemmet idag. Fick veta att jag har en tid den 13 Juni för återbesök, 6 månaders. När jag var där sist sa hon "vi ses om ett år"... så .. jag vet inte, jag blev lite kall och rädd och sen
tänkte jag att det är väl bra ändå.... så klart. Jag ringde eg för att fråga om det kan vara tamoxifenet som gör att jag får sådana stora och lätt får blåmärken. Jättelätt verkligen, tex efter sömmarna på jeansen.... det är lite konstigt. Hon sa också att det var konstigt och trodde inte alls att det var en biverkan av tamoxifen. Har nu fått en blodprovsremiss hem för att kolla trombocyterna (?) ... den tänker jag ta när jag är tillbaka, i morgon drar vi på en resa till Grekland, jag och lilltjejen, och INGENTING ska få stoppa den!

Om jag orkar (har varit så där galet trött ett par dagar igen. Fattar ingenting...) ska jag uppdatera er på på min fysprofil som skall göras idag.

Tjing!