Bye bye 2011, hello 2012!

Fuck off 2011, Welcome 2012. Den här hade jag som status på FB, har aldrig fått så många "gilla" på något någonsin som på denna. Betyder det att många ser fram emot ett nytt härlig år fullt av möjligheter?

Här följer bilder på mitt 2011. Ett till stor del vidrigt år, men också ett som vände och slutade riktigt bra. Jag ser ändå fram emot ett nytt och helt friskt år.
(Det blev så sjukt mkt bilder, det är perukernas och hårets utveckling som kräver noggrann dokumentering, så det finnas bara Januari till April här, resten kommer senare, jag pallade helt enkelt inte mer än fyra månader idag....)

JANUARI 2011

någon dag innan första cellgiftet på Huddinge för att ta ut vävnad för ev senare bruk.

Sövd, tre hål i magen, klart.

13 Januari. Här startar den stora grejen för mig. Cellgifter, not to nice.

Ser glad ut....

Två viktiga personer, som fanns där varje gång och i mellan gångerna

Någon dag efter första.... jag minns inte detta kort alls, jag mår inte så bra.

tvättat håret, orkade inte sitta upp och torka. Trött

Holly i första peruken

Klippte mig ett par dagar efter första injektionen, någon dag senare, nionde dagen efter föll håret.

23 januari

26 Januari, tillbaka på jobbet för lite "må bra och träffa folk"

Jag testade ALLA varianter, det följer hundratals bilder på möjliga varianter när hår saknas 

Köpte många scarfar

FEBRUARI

1 februari. Peruk nr 2.

Injektion nr 2

Liger ett paket kakor på bordet från Göreborgs kex, jag mår fortfarande dåligt när jag ser dem
i butiken, och jag åt dom inte ens den där dagen, jag bara kollade på paketet. 

C E L L G I F T

Min systers son, sådana här påhälsningar var det som höll humöret uppe 

och den här. Den här tjejen är det bästa i mitt liv

Cravings på yoghurt i alla former

Februari bjöd på vinter 

Här ligger jag på mattan framför TV en hel dag, orkar inte röra på mig alls

Börjar känna av depression.... väldigt jobbigt.

Bestämmer mig för att jag måste göra nått på dagarna och köper dyra pennor....

Gör en teckning, och lägger av....

H fick marsvin i julklapp... hade lite otur när jag tänkte där. Dessa bor nu på landet.

Mina blonda bundsförvanter 

Springer 6 kilometer i februari.... sen sprang jag inget mer.

Fint besök från Hälsingland, syster/moster Stina

Mina fina syrror

Jag bjuder gärna på mig själv. Det är så bisarrt fult att inte ha hår. 

Tredje injektionen. Mår väldigt illa den här gången och har ångest, jag ville
inte få i mig mera av det där... 

Mamma försökte liva upp stämningen. 

Få PICC LINE insatt. Infart då cellgifterna förstört de små
blodkärlen och man måste gå in via större.

Dusch proceduren med Picc, har nog aldrig duschat så  lite i mitt liv som under de 4 månader med PICC LINE

MARS

Ritade denna. Och jag mådde riktigt dåligt efter gång nr 3, sista FECC, jag var låg i tio dagar.
Sammanfattningen "må dåligt" innebar i mitt fall, de första tre omgångarna att jag var lätt illamående, psykiskt nedstämd, åt ohämmat, var orealistiskt hungrig de första dagarna efter stora doser kortison.
För er som kommer ihåg ökade jag i vikt nästan 10 kilo på kort tid.

Försökte att hålla mig över ytan med en del shopping, detta var ett bra köp :)

Trodde att jag fått en blodpropp i PICC armen, åkte till Akuten, pinsamt nog hade jag träningsvärk visade det sig (thank god)

Min tredje och bästa peruk, blev min favvo och räddaren i nöden. Billig, typ 800 spänn på smink och peruk-makaren på söder i Sthlm. Fick under tiden jag hade denna flera komplimanger av okända människor som gillade min frisyr :)

Var med på en 40-års utgång, trött och jäkligt sliten, men det behövdes,  man måste ta sig ut om man pallar annars går man under. Det kändes dock väldigt märkligt och komiskt att gå på nattclub i peruk. Många saker som hände
för fösta gången i mitt liv under denna tid.

Fick gå smink kurs för cancertjejer. Mest cancer tanter och jag iof. Men jag kan säga
att det bli väldigt mycket svårare att gissa åldern på 30 skalliga kvinnor än 30 med hår. 

Ljuset i mitt mörker

Hollys engelskalärare hade alltid fina sjalar och tog med sig ett gäng från England som hon gav till mig. Snällt! Här är min favorit. 

På väg till fjärde injektionen och den första med rävgiftet taxotere.

Jag kände mig konstant bakis under de första veckan/veckorna efter cellgift, kunde inte dricka kaffe under FEC, men taxoteregiftet och kaffe funkade. Det var kärlek <3

Åh fy, den här jävla sprutan.... varenda gång. Fick svettningar och mådde dåligt. Tack mamma , Rebecca, Mr R Unk för hjälpen med sprutan :)

När man ingen tutte har får man ta det man har

Fick någon glass craving. Jag gillar inte ens glass, jätte wierd.

Antar att det är ett självporträtt 

Igen, galen i yoghurt, i alla alla former!

Denna lilla dam är van att vänta i blodprovtagnings rum och andra väntrum. En klippa som mot sin vilja ändå blev tvungen att hänga på ibland. 

Mina fransar försöker komma ut, men jag får problem med ögonen, och det sitter fortfarande i. Alla slemhinnor i kroppen blir helt fucked up. 

Psykologens väntrum, gick dit, tjurade en timme och gick inte dit igen. Kände mig klar. Kom på  mig själv med att mest snacka om min ex mans cancer resa, den tog hårdare på mig än min egen. DET var en tuff tid, att bara kunna se på när någon praktiskt taget svävar mellan liv och död. Mina starkaste sympatier till Er som är närstående till cancersjuka och andra svårt sjuka människor. Det är ett helvete på många sätt, jag vet. 

I pykologens väntrum, och nej, det blir aldrig som förr.


APRIL
Det funkar inte för mig att kommentera bilderna, men nedan följer sista månaden April, sista med cellgift iaf, strålningen var ju a piece of cake jämfört! Sista bilderna är den 28 April och sista injektionen, jag grät dagarna innan, varje dag för jag längtade som bara fan. Sen grät jag när den sista var tagen. Det går inte ens att förklara vilket antiklimax det var, vilken djup lycka över att något tagit slut, trots att 25 dagar, 5 veckor mitt i sommaren.
Bah, jag vill aldrig mera göra det där bullshitet. Det suger musten ur en.