100% och Elstongrader...

Beställde min journal, vet inte riktigt varför, men det har varit intressant läsning, och lite läskig. Det känns bra att ha allt på papper på nått sätt, från "förstadie till cancer" till "Invasiv tumör Elston poäng 8 grad 3" på en vecka kan man läsa där. Ni som är bevandrade i cancervärlden vet vad det betyder. Det betyder mindre bra kan man säga. Men det gick ju bra, so far. Undrar när man tror på det på riktigt?

Ja... då var det dax för det riktiga och helt friska livet. I morgon börjar ja gjobba 100%. För första gången sen 8 December 2010. Fan va skönt. Äntligen. Precis så känns det, äntligen. Jag börjar med en dags jobb, sen ska vi med alla kollegor till Sälen på kickoff resten av veckan. Bra start?! :)
Håret växer fortfarande och inga nya biverkningar har uppstått, tror jag fått det jag kan av Tamoxifenet, och börjar väl leva med det nu. Så här kommer det ju vara. Om man ska tro vissa rön så kanske inte bara i fem år, utan tio.
Igår hade jag besök av en gammal klasskompis till mig, vi gick i samma klass 1-4 och sågs sen inte under hela vårt vuxna liv för ens för två år sen då vi återupptog kontakten. Det är så grymt roligt, och det är konstigt att det känns som i går, fast vi var små och lekte när vi sågs sist, jag fick en helt galet fin bukett för att jag jobbat bra på att överleva ;)

Jag har haft stor sorg den här helgen. Min syster, hon som bott med mig under hela skitåret 2011 har flyttat ut, i morgon flyger hon till Australien med en kompis och planerar att stanna där i minst 6 månader. Jag trodde inte det skulle kännas så jobbigt, men jag verkar ha blivit lite blödig med åren för jag har tjurat hur många gånger som helst nu, jag kan inte kolla in i hennes tomma rum. Hon har inte ens lämnat Sverige, men jag saknar henne. Min sambo liksom, borta, så där bara  :( Det är lite tomt att vandra runt i min fyra varannan vecka. Jag måste skaffa mig en hobby, eller så börjar jag helt enkelt göra det jag borde på kvällarna, träna....
Det jag tröstar mig med är att jag tycker det är så jävla häftigt att hon åker, att hon tar möjligheterna och får det att hända. Hade jag haft möjligheten hade jag inte tvekat. Jag hade också åkt bort och skaffat mig upplevelser :) Jag längtar efter att få se bilder och uppdateringar. Ha världens bästa resa Moa!!!!! (Och kom hem hel.... )

Annars har jag massa saker att se fram emot detta år. Moa kommer hem ... (haha) det ska enligt plan ankomma minst två barn i min närhet plus en MASSA vänner som ska ha barn, det är värsta barnåret! och det är härligt. Det kommer att hända mycket helt enkelt och jag hoppas att allt går jätte bra för allihopa.

Bilden gör den inte rättvis. Den är så stor att
jag knappt orkade bära den. 

Börjar få svårt att veta var jag ska göra av luggen... men nu måste jag nog låta skiten växa om det ska bli någon längd på det någongång...