100%

Fredag nu, första heltidsveckan på mer än ett år, och jag är mer än redo för HELG. Herregud va trött jag är, men herregud va skönt det känns att vara tillbaka på riktigt. Det som hänt känns nu igen som ett svagt, dåligt minne. Så är det.
Har BIG hairissues... fan va svårt det är nu när det är kort, men för långt för att vara kort och lockigt på några ställen och rakt på andra.... Not nice at all. I går hade jag mössa på mig hela dagen... bra årstid för det iaf..
Jag började min första vanliga 100% vecka med tre dagars kick off i Sälen. Toppen, var helt färdig när jag kom hem, men det var riktigt bra och riktigt roligt.
Har inte åkt snowboard på minst 15 år, och jag trodde nog det skulle gå åt helvete, men det var precis som att cykla :) Helvete va kul det är ... vill åka till fjällen igen!

Jag kunde konstatera att jag nog inte är game för 3 partydagar i rad, men man vet inte när det är sista gången, lika bra att ta chansen :)

Det är nått tyst och härligt med en morgon som denna. 

 Nu har jag nyligen då avslutat min första hela heltidsvecka, det är mer än ett år sen sist, och det är en viktig milstolpe ur cancerträskets synvinkel.
Jag är helt vidrigt trött, har lagt mig kl 20.00 samtidigt som min dotter tre kvällar denna vecka
och innan det sovit en stund på soffan. Jag är ovan att köra på såhär, men det är också extremt underbart att verkligen känna att man lever, och nu var jag för en gångs skull inte ironisk. Idag var det extra skönt att det var dax för helg, och nu ska jag njuta av två lediga dagar som jag verkligen förtjänat. Åkte på en ordentlig förkylning som jag stått ut med i två dagar nu, jag ville verkligen att det skulle bli en hel vecka, inte börja med sjukdagar. Nu ska jag bara bli frisk till på måndag :)
Eventuellt har jag dragit på mig diskbråck, har haft problem en längre tid och det ser inte ljust ut. Men jag har inte så ont så jag får väl försöka träna bort det. Det är hög tid att ta tag i träningen, HÖG TID!
Undrar hur kroppen har förändrats eller ev försvagats av gifter och grejor.... jag vet ju att tamoxifen inte är någon höjdare för immunförsvaret, men jag upplever inte att jag är sjukare oftare än någon annan, faktiskt tror jag detta är första gången sen cellgifterna om jag inte glömt av någon förkylning....
Apperopå PIP implantaten så återkommer jag, jag har inte ORKAT ringa och ta reda på va fan som händer ännu.... Jag har dessutom blivit strålad och det har inte gått ett halvår som det minst ska göra innan man startar nått, så jag ger mig själv lite tid. Jag vill vara pigg och peppad när jag lägger mig under kniven, igen. Helt ärligt är det det sista jag längtar efter, att bli sövd och vakna på nått jävla sjukhus igen. Im SO done... Får väl droga ner mig och låtsas att det är någon rolig fest jag ska på, be om morfin mot smärtan och vakna till hemma med två nya bröst, tackar. Eller också gnider jag bara lite på lampan och gör som alla andra, får mina önskningar att slå in :) Har ni tänkt på hur irriterande det är med sånt man bara måste göra... när det inte finns någon annan väg ut, man bara måste. Det var den vidrigaste känslan när jag fick min dom, att jag inte hade nått val, eller att det andra valet inte var nått att välja, jag var tvungen. Fy fan alltså, gör aldrig så där mot mig igen kroppen, nu får du fan jobba med och inte emot mig!

Ligger i sängen och rapidvilar mellan allt... detta är vad jag ser.

Lägg till bildtext

Morgonjympa/stretch med 170 kollegor. Ett hett tips är att inte ha kjol på sig....

Underbara bild

Med fina kollegor

På väg hem. Märkligt att det liksom är vinter på andra orter i landet...

Jag har någon form av korkskruvar bak....

Och vaknar fortfarande varje morgon med en fet tuppkam...