DT och konsten att inte vänta

Jag har gjort min första tremånaders DT. Ibland hjälper det lite när det är knasigt folk som berättar alla detaljer som om det var fösta gången jag var på ett sjukhus. Kan ju inte han veta, fast jag sa att jag var bekant med formatet "DT". Kontrastvätska kan ju kännas som ingenting, men just i den där sekunden när hela underredet blir varmt och man tror, trots att man vet att man inte, kissat på sig. Vad är det som gör att man blir så varm just där i det området? Jag kan inte låtabli att undra. Nu ska jag vänta, vänta och vänta i två veckor på svaret. Vad händer nu. Har metastaserna svarat på behandlingen, eller blir den jobbig omstart. Bara jag får bukt med illamåendet så ska det nog lösa sig, så känns det just nu. Idag är det vårens första dag. Jag tog en långpromenad upp och ner för gatorna i vår underbara huvudstad. Livet ändå, det är ljust när det inte är mörk. Ha en fin påsk!
Det nya KS medför ändå trevligare konst än tidigare kan jag tycka. 

Kommentarer

Populära inlägg