Känslig
Så skönt, första veckan utan strålning.
Den 14 Juli 2011 skrev jag nedan inlägg som var det sista i min första blogg "Oäkta Bröst Med Äkta Cancer" ... Jag trodde nog faktiskt att det också skulle bli den sista gången. Hur ska jag hitta tillbaka till den övertygelsen, den som gör att man orkar vidare utan att bli en ledsen och rädd människa.
Jag vet att mitt minne har stark förmåga att sudda ut tråkiga saker och jag hoppas att även detta shall pass. Jag vet att jag kan. Jag är bara trött nu, återigen har jag svårt att sova, jag har börjat jobba och jag försöker vara frisk och vanlig men är trött och ovanlig. Nästa dag är jag pigg och precis som vanligt, nästa dag en fläck av den jag var. Ja.. ni som varit med om det här kanske förstår, ingen annan fattar ett skit och det är ju bra på många sätt, man vill gärna bespara folk detta. Nu ska jag ju bara vara jävligt tacksam som lever.. Allt detta känns som en tragisk repris.Jag vill bara bli PIGG, NU! Snart snart är allt som vanligt.
Det är så overkligt det som hänt. Jag har faktiskt ett stort svart hål redan nu i minnet mellan slutet av februari och juni. Det kan bara bli bättre. Nedan är mitt sista inlägg i bloggen "oäkta bröst med äkta cancer"
Japp, finito, slut, över !!!!!!! Jag är klar. Som jag har skrivit i min presentation så hoppades jag att det skulle bli en kort blogg, den blev mycket längre än jag kunnat föreställa mig eller hoppats på, men nu är det gjort, det är över och jag har gått i mål. En lång resa som just nu i skrivande stund inte känns så farlig ändå. Det är alltid så när det är klart, det är det värsta som hänt mig, det värsta jag behövt gå igenom hittills, men jag fixade det. Vi människor fixar mycket. Vi måste fixa mycket.
Den 14 Juli 2011 skrev jag nedan inlägg som var det sista i min första blogg "Oäkta Bröst Med Äkta Cancer" ... Jag trodde nog faktiskt att det också skulle bli den sista gången. Hur ska jag hitta tillbaka till den övertygelsen, den som gör att man orkar vidare utan att bli en ledsen och rädd människa.
Jag vet att mitt minne har stark förmåga att sudda ut tråkiga saker och jag hoppas att även detta shall pass. Jag vet att jag kan. Jag är bara trött nu, återigen har jag svårt att sova, jag har börjat jobba och jag försöker vara frisk och vanlig men är trött och ovanlig. Nästa dag är jag pigg och precis som vanligt, nästa dag en fläck av den jag var. Ja.. ni som varit med om det här kanske förstår, ingen annan fattar ett skit och det är ju bra på många sätt, man vill gärna bespara folk detta. Nu ska jag ju bara vara jävligt tacksam som lever.. Allt detta känns som en tragisk repris.Jag vill bara bli PIGG, NU! Snart snart är allt som vanligt.
Det är så overkligt det som hänt. Jag har faktiskt ett stort svart hål redan nu i minnet mellan slutet av februari och juni. Det kan bara bli bättre. Nedan är mitt sista inlägg i bloggen "oäkta bröst med äkta cancer"
The Fat Lady Finally Sang.....
 |
| Absolut sista cancerbehandlingen i mitt liv, hoppas jag! |
Kommentarer
Skicka en kommentar