4 veckor

Har faktiskt målat lite. Skönt att känna suget. Livet, nu kommer jag ;)

4 veckor har gått och det återstår då endast en ... helt makalöst vad fort tiden har gått. Fattar inte, hänger inte med. Jag jobbar och strålas, sen tycker jag inte att jag hinner med så mycket mer. Ju mera jag har för mig desto mera normal känner jag mig. Just nu har jag lite svårt att förstå vad jag just gått igenom, jag är liksom igenom men jag har inget som helst minne av vad som hänt, jag minns inte. 

Jag tänker på det on occations som när jag försöker göra iordning risbusken som en del kallar hår. 

Som man ser på bilderna nedan har jag de konstigaste typen av utväxt ever... allt som inte är uppsatt är hår som är på utväxt, som en ram runt det andra håret. Jag har cm tussar mitt på huvudet, som penselborstar som växer rakt upp, jag sprayar och trycker ner. När det blir fuktigt ute så blir det som är utväxt omgående krusigt och resten av de halvdöda tunna rakt... otroligt ... och jag har nog tappat 3/4 av allt hår så det är sjukt mycket som kommer nu, och allt växer i otakt... 

MEN jag har hår, och det mina vänner, är en del i att mitt tillfrisknande gått så sjukt fort, jag tror i alla fall det. Att inte se sjuk ut gör en hel skillnad, inget som någon annan ser. Det som kan vara en utmaning är ju att andra också glömmer snabbt att jag varit sjuk, det är jag själv som måste komma ihåg att jag kanske inte är 100.. på många sätt. Tycker att jag känner mig som vanligt, men när jag blir trött tar det flera dagar att hämta sig, det räcker inte med 10 timmars sömn, utan några dygn i lugn och ro. Till veckan som kommer har det gått 28 dagar sen jag fick Zoladex. Känner inte av något direkt vad jag kan trycka på, svårt att veta vad som är vad. Nu kommer väl Anastrazol denna månad.. det känns kanske så där, men jag kommer att avbryta den behandlingen om den blir för jobbig, jag har redan bestämt mig för det. 

Börjar undra lite vad som händer nu. Jag är en högriskpatient och vill bli behandlad som sådan. Jag har haft cancer två gånger, och jag har ingen koll på vad mina chanser att klara mig är nu, tror man slutar att ens tala om det för patienter som onkolog... men jag har ett behov av att veta det känner jag. Jag vill veta. Försökte kontakta min (den sista jag träffade... av tre)  onkolog för att få svar om mitt hjärta, dom skulle återkomma men gjorde aldrig det... sen skulle vi snacka om tilläggsbehandling och remiss till ärftlighetsavdelningen för borttagning av äggstockar. 

Inget har hänt. Är jag förvånad? Nej. Jag fick tag i någon, och min onkolg är själv sjukskriven. Någon annan skulle återkomma. Ingen har återkommit. Är jag förvånad? Nej. Är detta sorgligt KS? Ja. 

Ja, här ser man hur munkkransen växer ut, det är tjockt det som kommer men ser ju väldigt roligt ut. 

Friday mood. Fan va skönt det är att känna FRIDAY YAY.. Det gör man ju inte riktigt när man sitter hemma hela dagarna, skit samma vilken dag det är liksom. Älskar att jobba. Så är det bara.