Ibland blir man bränd här i livet...
Ja så är det. Man blir bränd. Oktober 2016 levererar en brännskada direkt från Solna. Verkligen inget att klaga på men jag är lite irriterat torr i halsen, det kliar och svider men värre än så är det inte. Nu är det bara två veckor kvar, och "skadorna" visar sig egentligen först ett par veckor efter avslutad strålbehandling. Tatueringen jag gjorde i Miami för att säga lite "fuck cancer " håller på att bli fucked av sig själv.... men skam den som ger sig, vad ska jag göra, hoppas att den inte bleknar helt.
Jag är pigg en dag, nästa helt borta och vill bara sova. Jag tycker att allt är normalt just nu och har fortfarande möjlighet att lyssna på kroppen, jobbar inte heltid och sover när jag inte har obligations. It works for now.
Idag satt det två kvinnor på strålningen som inte var över 60. Jag har alltid lite svårt att se mig själv utifrån när jag är där, det är många sjuka och det är många som är mycket äldre än jag (trots att jag börjar bli gammal på riktigt) och man känner att man liksom inte riktigt känner sig som en i gänget... Idag kändes det lite mera på riktigt. Låter ju töntigt, och är lite det också. Det är både sorgligt och lite skönt att inte vara själv. Tyvärr är det alldeles för många yngre som drabbas, och nu är jag i det äldre spannet av de "yngre". Jag skulle ha haft min första mammografi i år. Det har jag inte, jag har inte ens några bröst kvar... inte riktigt rätt och rättvist men shit happens.
Nu är det oktober och det är väldigt tjatigt ibland med allt det rosa, men det ger en påminnelse att känna på brösten, gör det du också, KÄNN PÅ DINA BRÖST. Du vet mer än väl hur dom ser ut, men vet du själv verkligen hur dom KÄNNS? Om du känner något i dina bröst, fortsätt och känn om en vecka igen, är det kvar? Känn efter förändringar, allt som förändras ska du ha koll på. Allt som känns ovanligt ska du ha koll på, det är långt ifrån alla gånger en knöl. Det kan kännas stramt... det kan se konstigt ut.. .bröstvårtan kan börja dra sig inåt... alla förändringar ska kollas upp.
Ta oktober och lär känna dina bröst.
Kärlek!
Jag är pigg en dag, nästa helt borta och vill bara sova. Jag tycker att allt är normalt just nu och har fortfarande möjlighet att lyssna på kroppen, jobbar inte heltid och sover när jag inte har obligations. It works for now.
Idag satt det två kvinnor på strålningen som inte var över 60. Jag har alltid lite svårt att se mig själv utifrån när jag är där, det är många sjuka och det är många som är mycket äldre än jag (trots att jag börjar bli gammal på riktigt) och man känner att man liksom inte riktigt känner sig som en i gänget... Idag kändes det lite mera på riktigt. Låter ju töntigt, och är lite det också. Det är både sorgligt och lite skönt att inte vara själv. Tyvärr är det alldeles för många yngre som drabbas, och nu är jag i det äldre spannet av de "yngre". Jag skulle ha haft min första mammografi i år. Det har jag inte, jag har inte ens några bröst kvar... inte riktigt rätt och rättvist men shit happens.
Nu är det oktober och det är väldigt tjatigt ibland med allt det rosa, men det ger en påminnelse att känna på brösten, gör det du också, KÄNN PÅ DINA BRÖST. Du vet mer än väl hur dom ser ut, men vet du själv verkligen hur dom KÄNNS? Om du känner något i dina bröst, fortsätt och känn om en vecka igen, är det kvar? Känn efter förändringar, allt som förändras ska du ha koll på. Allt som känns ovanligt ska du ha koll på, det är långt ifrån alla gånger en knöl. Det kan kännas stramt... det kan se konstigt ut.. .bröstvårtan kan börja dra sig inåt... alla förändringar ska kollas upp.
Ta oktober och lär känna dina bröst.
Kärlek!
 |
| Svårt att se, men jag strålas i armhålan och rakt upp över tatueringen mot axeln och upp över nyckelbenet och på halsen. Man kan se här att axeln är vit och var strålningsranden går. |
Kämpa på Ida���� Du är stark! Kram Anna
SvaraRadera